Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 VAG AB OND OCJI REDAKTÖR
intet bättre fans att få, bra nog som ackompanjemang
till fiolen. Vi spelade mest enkla melodier ur Sankeys
sångbok. Det hade också väckt min uppmärksamhet,
att menniskor i allmänhet ej tycktes göra någon skillnad
på verldslighet och andlighet. Ena minuten kunde de
skratta, skämta och t. o. m. skoja med hvarandra på ett
ganska uppsluppet sätt och den nästa helt andaktsfullt
förena sina röster i en sång sådan som "Der är en port,
som öppen står," "O att få hemma vara" eller andra
dylika. Jag har sedan funnit detta förhållande vanligt, i
synnerhet i frireligiösa kretsar och bland amerikaner,
men aldrig kunnat förlika mig med sådant slarf, som
förgäter, att hvart och ett bör ha sin tid. Och då vi vid
våra musikaliska öfningar i en brokig blandning spelade
allt möjligt, vi kunde komma på, huller om buller, valser
och polkor, "jänta å ja," "Jag tänker så gerna på
himlens strand," o. s. v., hvilket allt föreföll våra åhörare
alldeles naturligt, kände jag mig betydligt generad, utan
att dock våga göra någon anmärkning.
Stadens saloon egdes af en gammal svensk veteran
från inbördeskriget, Salomon Almquist. Någon gång
kunde det hända, att jag tittade in till honom, men det
var sällan, kanske mest derför att jag inte hade råd
dertill. En qväll, då jag var der, berättade han
krigshistorier och blef så uppeldad af sina minnen från
Virginia, eller hvar det nu var han hade utmärkt sig, att
han helt plötsligt och oväntadt, troligen för att på det
enda till buds stående sättet gifva lif åt historierna om
kanonernas dunder och rök, fattade en pistol och
aflossade ett par skott i väggen och taket. Detta
åstadkom ingen som helst uppståndelse i staden. En annan
dag, då jag i något ärende gick förbi platsen, blef jag
inkallad af krögarfar, hvilken önskade göra mig bekant
med ett par svenskar, som påstodo sig känna till min
morfar, nykterhetsifraren domprosten Wieselgren, min
far ni. fi. En af svenskarne, Håkan P., var emellertid
alltför påstruken för att kunna reda sina tankar. Sex.
gånger frågade han mig: "Är din far 60 år ännu?" Och
lika ofta svarade jag: "Han blir 64 i år." Så kallade
han mig än med mitt rätta namn, än Tegnér, och påstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
