Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
VAG AB OND OCJI REDAKTÖR
af den gamla sorten, bestående af grofva träslåar,
spikade i rät vinkel mot hvarandra på undersidan. Medan
jag sysslade med remmen, började hästarne konstra. Den
ene bet den andre i nacken, denne ville hugga igen, och
jag grep efter tömmarne för att få styr på dem, men
fick blott tag i den högra tömmen. Då jag ryckte i
denna, hoppade hästarne till och ville lägga i väg. Jag
släppte ej tömmen. Följden blef, att hästarne svängde åt
höger, hvarvid harfven ställdes på kant och jag föll
baklänges med benet inne i harfven. Jag blef nu indragen i
en sorts ringdans, som jag ej gerna vill vara med om
flera gånger. Jag vågade icke släppa tömmen, emedan
hästarne då skulle ränt iväg med harfven och ofelbart
dödat mig. Nu fans en möjlighet att slippa undan med
ett brutet ben. Gång på gång knakade det i benet, och
hvarje sekund väntade jag, att det skulle afbrytas. Jag
skrek af alla krafter på hjelp, och genom dammolnet,
som yrde kring hästarne och mig under vår hemska
ringdans — ty de svängde oupphörligt i ring åt höger, medan
jag låg under harfven och släpades omkring — såg jag
F. komma springande. Men innan han hann fram,
afbröts — ej mitt ben — men harfven, och hästarne
skenade med det afbrutna stycket och hejdades först, då de
rände mot en af de taggiga häckarne. Harfspikarne hade
särat dem i bakbenen, eljest voro de oskadade. Det var
min lycka, att harfven var flera år gammal och trät deri
börjat murkna. När F. kom till mig kunde jag först icke
röra mig ur fläcken, men efter en stund lyckades jag
med hans tillhjelp krafla mig fram till huset, der jag
undersökte mitt ben och fann, att en harfspik borrat ett
stort hål intill benpipan och en annan sårat mig vid
knät. Naturligtvis var allt öfverdränkt med blod.
Farmen öster om F :s egdes och beboddes af en
svensk läkare, dr. Rundström, som jag väl hört omtalas,
men ännu ej sett. Jag begaf mig dit, — haltande,
lin-kande, krypande, jag mins ej nu hur, men fram kom jag.
Doktorn var för tillfället i staden, men hans hushållerska
skyndade genast efter honom. Under tiden låg jag på
en bänk, blödande och ängslig. Slutligen kom doktorn,
en högväxt man med ett ofantligt långt, svart helskägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
