Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABOND OCJI REDAKTÖR
53
den treenige guden." Den tillrättavisade såg ut som ett
lefvande frågetecken, och jag kände mig ingalunda kom
petcnt att till hans uppbyggelse närmare förklara
meningen med denna mystiska tillrättavisning. En dag, då
metodistpresten Engström gick förbi det hus, hvarpå
vi arbetade, rusade S. ut på gatan till honom och
syntes med häftiga åtbörder söka göra någonting
begripligt för honom. Presten såg högst förvånad ut, men
dröjde ej ett ögonblick att fortsätta sin färd, när S.,
lika plötsligt som han kommit, återvände till sitt arbete.
— Hvad hade Sjödén att säga presten? frågade jag.
- Jag bara sa’ honom att han är en fräck lögnare.
Hvad anledning S. kunde lia att gifva pastor E. denna
orlofssedel, känner jag icke. Mig föreföll pastorn vara
en hygglig och äfven uppriktig man, i trots af hans i viss
mån fantastiska uppträdande och lians besynnerliga sätt
alt. när ban råkade i extas (och det gjorde ban hvarje
gång han predikade eller höll tal), dröna fram orden
med tilläggande af egendomliga biljud. Han var en ifrig
nykterhetskämpe, och när han höll nykterhetstal och
blef hänförd af sitt ämne, framträdde lians egendomliga
uttal af vårt språk ännu bjertare än vanligt. Jag kan
än i denna stund tydligt se honom framför mig, rusande
fram och tillbaka, än knytande händerna, som om han
ville krama sönder någonting, än utspärrande fingrarne,
kastande blicken än mot höjden, än öfver åhörareskaran,
stundom tvärstannande och tryckande båda händerna mot
bröstet och liksom under osäglig vånda framstönande sif*
föredrag tydligen med beräkning att uppjaga åhörarnes
känslor och inbillning till det yttersta. Vid ett
nykterhetsmöte hörde jag honom i öfver en timme utan
uppehåll, nästan utan att hemta andan, utan att återtaga ett
ord eller tveka om lämpligheten af de uttryck, som
först föllo honom i tanken, lemna en lika liflig som på
sina ställen öfverdrifven skildring af nykterhet och
fylleri, sedlighetsmönster och fyllbultar. Många af hans
rättrogna åhörare badade i tårar, när han med både ord
och gester framställde dryckenskapen fasor. Men på
mig verkade föredraget på ett belt annat sätt. Trots
det omisskänneliga allvaret och välmeningen i talarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
