Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
källådror med "slagruta," en tvådel t hassel-, lönn- eller
persikeqvist, hvars sljelk eller stam för somliga personc.
böjer sig nedåt, då de, med hvardera handen omfattande
en af qvistens grenar, gå fram öfver någon underjordisk
källåder. Hvarken för mig eller dr R. ville qvisten röra
sig, men för en farmare F. böjde den sig stundom så
våldsamt, att han höll på att släppa den. Jag har
sedermera sett experimentet upprepas af andra personer och
böjningen inträffa på alldeles samma platser, äfven då
slagrute-mannen haft ögonen förbundna. Jag skref till
dr. Josua Lindahl och begärde hans utlåtande om saken,
lian svarade:
"Det experiment, du omtalar, att med en träpinne taga
reda på källådror, är gammalt och välbekant. Linné
omtalar det, om jag mins rätt, i sin ’Skånska Resa.’ Man
kallar pinnen eller vidjan slagruta. Linné uttalar sig
något tvifvelaktigt om slagrutans värde, och allmänna
meningen bland de lärda torde väl vara, att det hela är
skrock. Jag har dock här hört så mycket om denna
slagruta, af bland andra prof. Olson, som är en verkligt
intelligent man och ej gerna kan låta lura sig af
vidskepliga fördomar, att jag börjat tro på dess riktighet,
och då finner jag ingen annan förklaringsgrund, än ati
detta fenomen beror på ett magnetiskt förhållande
mellan vattnet, jorden och vidjan, fortplantadt genom
menniskans kropp (nerver). Olson är mycket nervös, och
endast nervösa personer lära vara goda ledare för denna
magnetism. Han säger sig hafva hållit vidjan rätt upp,
och den har då böjt sig nedåt med sådan kraft, att det
fordrats en viss ansträngning för att ej tappa den. Han
liar gjort experimentet mångfaldiga gånger och aldrig
vilseledts, då ban på detta sätt sökt vattenådror för
brunnar. Den kraft, hvarmed vidjan böjt sig, har ailtid
med bestämdhet angifvit, huruvida ådern legat nära
jordytan eller djupare ned, och då brunnen gräfts, har
utslaget städse bekräftats. Mycket återstår ännu att
utreda i läran om magnetism och elektricitet, och jag ser
ingenting orimligt i, att detta skall visa sig vara en fullt
normal yttring af cn verklig naturlag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
