Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
pratar. Jag tror-, jag går efter honom." Sagdt och gjordt.
B. kom tillbaka, följd af E. som strax intog position och
började: "Hvilken härlig anblick, när man återblickar
tillbaka på lidelsernas upprörda passioners spel, jag vill
säga, när man står på en ståndpunkt och — oc.h — och,
det vill säga, ser åter ned på dessa, jag menar, dessa, ja,
på lidelsernas lek med hjertat. Mina herrar, om jag
finge uttrycka mig på engelska, skulle jag lättare kunna
göra mig förstådd."
Min bäste vän i Marquettc, den, som jag helst
umgicks med och i hvars sällskap jag tillbragte mina
angenämaste stunder, var dock den vältalige, vänlige, beläste
och poetiske pastorn Mauritz Stolpe. Oförgätliga voro
i all synnerhet de tillfällen, då dr. Rundström kom på
besök och vi tre på pastorns kammare samspråkade om
hvad vi upplefvat sedan vi sist råkade hvarandra. Jag
mins ännu så väl, hur Stolpe på det mest komiska sätt
utmålade min pessimism, godlynt dref med min
Inger-solls-beundran och hur vi skrattade så, som man skrattar
— i ungdomens vår. Det var ju äfveri vår i naturen.
Solen sken så varmt om dagarne, i träden vid floden
kuttrade dufvorna och drefvo hackspettarne kurtis. Allt
jublade och fröjdades; hvarför skulle icke då vi få roa
oss i all barnslighet och le åt våra och andras dårskaper?
Det är ändå så sällan man råkar någon prest, som ens i
vänners lag kan lägga bort den vämjeliga värdighet,
stelhet och högtidlighet, som vittnar om sjelfuppskattning
mer än om kristlig ödmjukhet. Vännen Stolpe kunde
det i de dagarne.
Men våren nalkades sitt slut, hvad mig beträffade.
Min öfversättning var färdig, och jag hade ej mera att
göra i Marquette. Skilsmessan från vännerna förestod,
och jag skulle nu förverkliga min Colorado-dröm.
Bok-man fick jag sedan aldrig återse. Han afled något år
efter det jag lemnat Kansas. Eli v in efterträdde honom
och hade, då jag 1884 åter besökte Kansas, upparbetat
affären betydligt. Han afled någon tid derefter. Pastor
Stolpe hade jag i början af 1880-talet glädjen att
mottaga som gäst i mitt hem i Chicago, och under många
år underhöllo vi en rätt flitig korrespondens. Ännu så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
