Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABOND OCII REDAKTÖR.
8.1
ge önskat fä göra personlig bekantskap. Jag hade läst
mycket af honom och allt ifrån första stunden varit
mäktigt tilltalad af hans lätta, lediga stil, qvickhet och
fyndighet, och hans sällsamt melodiska och
stämningsfulla diktkonst hade ständigt hänryckt och tjusat mig.
jag var redan från Stockholm bekant med hans
föräldrar och syskon, hade ofta varit en gäst i deras hem
och medförde jemförelsevis färska helsningar derifrån.
Jag hade ju varit der endast två år förut, medan E.
sjelf icke sett sitt hem på nära 9 år. Han var nu nära
32 år gammal, cn man af medelstorlek, välväxt,
ljus-lagd, gick rak i ryggen som en soldat och hade ett
underbart välformadt hufvud. Han hade vistats i
Amerika sedan hösten 1871, hade under första tiden varit
inedredaktör i Hemlandet, derefter i Nya Sv.
Amerikanaren; under de första månaderna af 1877 redigerat
Vårt Nya Hem i Kearney, Nebraska, derefter jemte
Herman Stockenström redigerat Skandia i Moline, 111.
och fråib juni 1878 varit anställd vid Andersons tidning.
Sin fader, teologie lektorn P. M. Elmblad, syntes han
i allmänhet icke erinra sig med någon vidare vördnad
eller kärlek, men var deremot fästad vid modern mel
den ömmaste tillgifvenhet. Minnet af henne
inspirerade honom till några af de härligaste dikter, som
vår literatur kan uppvisa. Många skalder ha
lofsjun-git moderskärleken, men i mitt tycke har ingen, icke
ens Topelius, gjort det på ett så hänförande sätt som
E., särskildt i poemen En moders ögon och Din moders
röst, om hvilket sistnämda dr Lindahl anmärkte, att
det var så fulländadt skönt, att man ej kunde annat
än beklaga, att skalden icke sjelf följt den maning, han
på ett så oförlikneligt sätt uttalat i denna dikt med
dess gripande slutrader:
"Ödmjuken er och värden såsom barn,
Ljöd mästarns bud. När dig med trolska garn
På lifvets haf sirener listigt hämma
Ack, lyssna, lyssna till din moders stämma!"
E. hade sitt dryga kors att bära. Aldrig har jag
träffat en menniska, som i yttre måtto varit så fattig
som han, ej heller någon som lidit sådana helvetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
