Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
frain hämnades W. genom att sqvallra för Anderson
om, att våra vänner störde honom i hans arbete. På
uppmaning af A. skref han ett bref till Lundeblom,
förständigande honom att icke mer visa sig på kontoret,
der han förut allt som oftast tittat upp för att få läsa
svenska tidningar och språka litet med E. och mig.
När jag fann ut orsaken till L:s uteblifvande, skickade
jag hvar och en af W:s vänner ett brefkort så lydande:
"Som Sv. Am :s egare lär vara mäkta förgrymmad öfver
de täta besöken pä tidningens office, vill redaktionen,
för att bespara er möjliga förtretligheter, i all
vänlighet uppmana er alt icke vidare i onödan, d. v. s. då
besöket gäller någon af tidningens personal och icke
tidningen sjelf, beträda Sv. Am:s tröskel. Dylika
uppmaningar ha t. o. m. utfärdats till personer, som
riktat tidningen med värdefulla bidrag, och hvilkas besök
således borde vara kärkomnare än deras, som aldrig
gjort henne något gagn. Detta har skett på grund af
opartiskhet, naturligtvis. Redaktionen." Ett par dagar
derefter fick jag bref från en af vännerna, Knut
Lindström, med uppmaning att infinna mig i hans
affärslokal med fara att eljest bli ansedd för feg. Jag gick
genast till honom, sade, att det qvittade mig lika, om
han ansåge mig feg eller cj, och att jag kommit
endast för att förklara anledningen till brefkortet,
hvilken var att ge W. cn skrapa, men icke att såra L. eller
någon af. de öfriga. L. var belåten med förklaringen,
och vi skildes som vänner. Anderson, som blifvit
underrättad af W. om brefkortshistorien, frågade mig
spefullt, hur "duellen" aflupit. Det var först långt
efteråt jag lärde känna W. från en annan sida, och vi blefvo
då de bästa vänner, fast långt åtskilda i rummet. Det
var, sedan han fått anställning vid Sv. Folkets Tidning
och blifvit gift. Han öppnade då hela sitt hjerta för
mig, anförtrodde mig alla sina tankar, sina bekymmer
och sina planer och begärde råd af mig än i en
angelägenhet, än en annan. Han medgaf då sjelf, att man
vid flyktig bekantskap med honom före hans giftermål
lätt kunde få det intrycket, att ban var en ’lättsinnig
krabat, en varelse utan hjerta, och som andades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
