Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VaGABOND och redaktör.
165
fans endast ett hörn qvar. Resan i sin helhet var en
af de angenämaste jag någonsin varit med om, och
vi fingo alla ett ofantligt godt intryck af Red
Riverdalen såsom ett löftesrikt jordbruksdistrikt. Derom
vittnade äfven de skildringar, som deltagarne i
exkursionen införde i sina resp. tidningar. Jag afslutade
min med ett poem om Red River-dalen ("Vill du se
jorden i jungfrulig prydnad, Med ömhet kysst af solens
milda glöd" o. s. v.), hvilket slog synnerligen an på
m . Johnson och blef öfversatt till norskan. J. lät
sedan trycka samtliga rcscskildringarne i bokform och
annonserade i hela den skandinaviska pressen, att boken
sändes fritt till hvilken adress som helst. Många tus-en
exemplar blefvo på detta sätt spridda i Amerika och
Skandinavien och bidrogo mer än kanske något annat
att göra Red River-dalen känd och bebygd. Under
vår återresa från Winnipeg inträffade mr. J :s
födelsedag. Den 29 juli 1881 fyllde han näml. 42 år. En liten
festlighet anordnades med anledning deraf i kupén. Jag
blef anmodad att bidraga med ett poem, och vi
sam-mansköto alla en liten summa till inköp af en present.
Strax norr om stationen St. Vincent på gränsen mellan
Canada och Minnesota stannade tåget en half timme,
medan vi med sång och tal uppvaktade vår värd.
I stationen Stephen lemnade Tbrane oss för att
företaga en vandring till norska nybyggare i norra
Minnesota. Den äldsta af oss alla var en norsk redaktör
Nielsen från Kristiania, som förenade sig med
exkursionen i Winnipeg, dit ban farit för att göra en resa
genom Amerika och studera utvandrarnes förhållanden.
Vi kallade honom bela tiden "den ihärdige," emedan
detta var namnet på hans tidning. Han var ett stort,
original. Han kunde ingen engelska. En dag kom jag
att sitta bredvid honom vid middagsbordet. När
uppassaren räckte honom matsedeln, lade den
ihärdige handen öfver den och gaf till ett grymtande.
Tillfrågad, hvad han menade dermed, svarade han, att ban
önskade få litet af hvarje rätt. Jag återsåg honom
något öfver 3 år senare i Chicago. Han hade då sedan
vårt sammanträffande under exkursionen varit i Red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
