Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
VAGA B OND OC1I REDAKTÖR.
egendomligt släpande uttal, särskildt af bokstafven a,
som är omöjligt att återgifva i skrift, men som verkade
oemotståndligt komiskt. I samtal med mig plägade ban
jemt citera, hvad "prof. Skaaarstedt" yttrat om det eller
det i sina föreläsningar, och sade, att allt hvad han sjelf
lärde sin församling var "äkta skarstedtiaaanskt." Vid
sitt besök i mitt hem förklarade ban, att ban var
mäktigt påverkad af "trefnaden vid den husliga härden"
och kände sig frestad att sjelf "ingå hjonelaaag," om
han "baaara kunde finna någon lämplig hustru." Anna
föreslog då en ung qvinna, som vi visste att han slagit
för, och till hvilken han en gång yttrat, då han följt
henne till hennes dörr: "Gif mig nu i aafskedets stund
en kyss, en helig kyss, såsom aposteln säger." — "Ja,’’
inföll han, "hon är verkligen en mycket älsklig och
re-spektaaabel qvinna, men mycket maaager."
Bland andra komiska episoder frän denna tid må
nämnas en qväll, då Bonggren och Elmblad följde med
mig hem. Vi gingo till fots, hvilket för resten var min
sed att göra åtminstone en gång om dagen. E. hade
pantsatt sina skor och fått i utbyte ett par tofflor, af
hvilka den ena jemt föll af foten, tills vi funno det
nödvändigt att låta honom vandra i strumplästen. B.
bar toffeln i fickan, under den nära 2 timmar långa
vandringen, tills vi kommo till min trappa, der E.
yrkade att få träda toffeln på foten, innan han steg in.
Anna kom ut för att möta oss, och det var för
komiskt att se E :s tvekan, antingen han skulle helsa först
eller vänta, tills han fått toffeln på sig. Han påstod,
att tofflorna voro Inman-liniens. En annan gång
stannade E. hos oss öfver natten. Vi bäddade åt honom
på golfvet, der ban snart somnade. Efter en stund
hördes en brandklocka klämta. E. vaknade då och började
prata för sig sjelf. "Jaså," sade han, "nu börjar
katolikernas klock-klämtning. Den börjar vid 2-tiden på
morgonqvisten och räcker till ungefär 5-tiden på
af-tonqvisten. Den är ämnad att locka in folk i
kyrkan, en hop irländska kärringar, som ska’ lyssna till
messan. I klämtningen ligger något hemskt, fastän det
från estetisk synpunkt betraktadt är intressant." Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
