Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
183
misstänka, att malaria och frossfebrar hade sitt
tillhåll i dessa lågländta skogstrakter. Hvarenda
farmare jag talade vid ville sälja ut. En väldig bjesse vid
namn Wulff, till hvars plats jag kom vid J^7-tiden på
qvällen, erbjöd mig farmen, 160 acres, med 14 acres i
odling, hus, brunn, 2 hästar, 4 kor, höns, seldon o. s. v.
för $1,600. Han ville flytta till sin hustrus slägtingar
i staten New York. Han hade varit med i kriget och
drog en pension af $8 i månaden. Jag kunde icke se
det minsta fel på karlen och frågade, hvari skadan
bestod. Han visade mig då sitt ena långfinger och påstod,
att en kula snuddat vid det och skadat en muskel, så
ätt han icke kunde räta ut fingret. Då jag gick ifrån
farmen, hade det mörknat. Man hade anvisat mig en
genväg genom skogen. Efter cn stund visste jag icke
alls, hvar jag befann mig. Jag hade förlorat stigen
och famlade bland buskar och snår. Plötsligt hördes
röster och ett par karlar döko upp i mörkret. Jag hade
flera hundra dollars på mig och började i min
förskräckelse misstänka, att jag var förföljd af röfvare.
I stället var det Wulffs två äldsta söner, som, anande
att jag skulle gå vilse i mörkret, skyndade efter för
att hjelpa mig till rätta. De ledsagade mig ut till en
bred väg, som var lätt att följa, och när vi skildes,
hade de lagt mig på hjertat att icke försumma att
köpa farmen, då den utbjöds så billigt. Jag lofvade
naturligtvis att tänka på saken. Det ensliga läget, den
vackra skogen, det billiga priset voro nog lockande,
men befolkningens gulbleka hy och beredvillighet att
flytta från trakten verkade afskräckande. Ett par
dagar derefter ströfvade jag omkring landsbygden vid
Texarkana, en liten präriestad på gränsen mellan
Arkansas och Texas. På cn skylt uppslagen vid
jernvägen, lästes att staden var 9 år gammal och hade 12,000
invånare samt oöfverträfflig! klimat och drickcsvatten.
1 sjelfva verket torde befolkningen, som till största
delen utgjordes af negrer, svårligen ha räknat öfver
2,000 själar. Enligt Förenta Staternas officiella
folkräkning 26 år senare hade Texarkana då ännu icke
10,-000 invånare. Vattnet var dåligt och sades alstra sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
