Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
201
— Nehej, svarade mrs. L., knytande ena handen, så
länge jag har muskler i dessa mina armar, skall inte
min arma man behöfva arbeta för någon norsk.
Ibland stannade jag öfver natten hos L. Hustrum
steg tidigt upp, lagade i ordning frukost åt honom och
gick till sitt arbete före kl. 7. Då jag en timme senare
begaf mig till Sv. Tribunens kontor, sade E. vanligen
något i den här stilen: "Låt oss träffas längre fram
på dagen. Jag går väl ut och tager en promenad vid
10-tiden, Kl. 12 är jag tillbaka bär, ty då kommer
Hanna (hustrun) hem som hastigast och lagar litet
middag åt: mig. Efter en liten tupplur promenerar jag
sedan vid 2-tiden till Washington-parken och lägger mig
der i gräset och filosoferar en stund. Vid j45-tiden
vandrar jag i sakta mak ned åt postkontoret till den
der platsen du vet, der man får de stora bierglascn. Jag
dröjer der en stund och lagar så, att jag hinner hem
till kl. 6, då Hanna kan väntas komma från sitt
arbete." Enligt denna marschruta visste jag precis, hvar
och när jag kunde träffa vännen L. Gick jag till
Washington Place pä e. m., fann jag honom mojandc sig
i gröngräset, och kom jag till platsen, der de stora
biermuggarna serverades, vid 5-tidcn, stod han der och
väntade på mig. Vi kommo väl öfverens. L. var en
gemytlig och treflig själ. Endast en gång råkade vi t
gräl, då han i mitt tycke något väl starkt bredde på
med beröm öfver Gustaf Adolf och den svenska
krigsäran, hvilket allt är en styggelse för mitt fredsälskande
sinne. Vår samvaro blef emellertid icke lång. Den
20 aug. anträdde L. sin länge påtänkta resa till
Sverige. Hustrun hade af sina små inkomster sparat ihop
till en resebiljett åt honom, och när jag följde henne
från tåget, berättade hon, att hon hade goda utsigter
att inom kort kunna följa efter. "Kommer jag bara till
Stockholm," sade hon, "så reda vi oss mycket bättre än
bär; ty der kan jag tala vid folk och göra affärer. Jai>
brukade köpa ett förråd af hattar och köra dem i en
kärra omkring till de olika bruken och sälja dem till
bruksarbetarnes hustrur. Sådant arbete har iag inte
kunnat företaga mig här, emedan jag inte förstår en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
