Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA BON l) OCH REDAKTÖR.
203
om jag ville följa med honom till Niagara och stanna
der ett par veckor. Frestelsen var stark, och det vai
ej mer än jemnt, att jag icke föll för den. Men rädd
att förlora min plats vid Tribunen, om jag nu åter
gåfve mig ut på resa, afböjde jag, fast med svidande
hjerta, det liberala anbudet. Vid samma tid kom
Lyck-berg, Sv. Aracris faktor under min redaktörstid der,
tillbaka från Sverige, dit han gjort en resa för att
lyfta ett arf på 500 kr. Af arfvet hade ban ej ett
ore qvar, hvilket förargade hans hustru i hög grad.
Hon grälade på honom dugtiga tag en dag, då jag var
der. Hon var en stor, tjock gumma, 16 år äldre än L..
hvilken trots sitt martialiska yttre hade föga mod i
sig, när hon skrupensade upp honom. "Der sitter
basen." muttrade ban, då Lundeblom och jag en dag följt
med honom hem och vi gingo förbi gumman. "Ja. det
kan nog behöfvas, att du har någon som basar dig."
svalade gumman: "hvar gjorde du af pengarne, som du
reste till Sverige att hemta? Ilade jag inte skickat
dig biljett, hade du inte ens kunnat komma tillbaka."
(Gumman bedref inom parentes sagdt en liten
små-sakshandcl och var mycket ekonomisk). När vi väl
kommit utom hörhåll för henne, sade Lyckberg: "Den
bondtjufven kan inte få i sin skalle, att jag
måste ge presenter till sådana familjer som jag bott
hos utan hon tror, att jag supit upp alla
pengarne. Ja, gossar det kan nog gå an att vara gift,
när der är någon jemlikhet i anseende till åldern,
men när tjarringen (L. var skåning och uttalade
alltid ordet käring på det viset) är 16 år äldre, är hon
mer lik en gammal mor än en hustru." Mrs. Lyckberg
beklagade sig för Lundeblom öfver, att Lyckberg
kallat henne för Jumbo.
— Ja, det är visserligen obehagligt, det der, men
hvad är att göra? var all den tröst den gode asabarden
kunde bjuda henne.
Lyckberg var en 40-års karl, godmodig, vänfast och
sällskaplig, men han hade tråkigt i sitt hem och sökte
derför ersättning i kamratlifvet utomhus, hvilket ju e)
var att undra på. Den 24 juli reste Elmblad till Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
