Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
riktigt treflig. Då ville ban brottas ocli boxas, och
många voro de bataljer ban och jag, till den
beskedlige Meilanders och ömtålige Torseils förfäran,
utkämpade på kontoret. L:s vanliga helsning, när jag
inträdde, bestod i, att ban reste sig från stolen,
sträckte på sig och med ett halft illmarigt, halft lidande
utseende och med trött stämma bad: "Skarstedt, slà
ihjel mig." Med en kraftig stöt skickade jag honom
då tillbaka i stolen, der han skrattande intog sin
vanliga ställning, starkt bakåtlutande med benen uppe på
bordet. Ehuru L. var folklig till sitt sätt och alls icke
vigtig eller nedlåtande, iakttogo hans underlydande en
sorts slafvisk ödmjukhet. Både Mellander och
Torseli, för att icke tala om den gamle kassören Joehnick,
en f. d. knekt, som i sin ungdom fått disciplin och
stelhet inprentad i hela sin varelse, sågo i L:s närvaro så
högtidliga och märkvärdiga ut, att det ej kunde annat
än förvåna mig, som vid Sv. Amerikanaren blifvit vand
vid belt andra fasoner. Jag struntade i all
högtidlighet. kom och gick när jag behagade, skrattade och
gycklade med L., och så vidt jag kunde förstå,
tyckte ban bättre om mitt fria sätt än om de andras stela
disciplin. En gång kom jag till kontoret först framåt
middagstiden (jag gjorde näml. min mesta skrifning
hemma). Torseli och Mellander läto höra ett
undertryckt fnissande, men sågo ej upp från sin skrifning
Linderbötg vände sig mot mig och sade småleende:
"Jo, du är mig en ljus juvel." Det var all den
tillrättavisning jag fick. Våra löner brukade vi taga upp i
småsummor hos kassören Jochnick, och ingen hade
någonsin gjort någon anmärkning mot hans bokföring.
Men jag, som sjelf alltid för bok öfver mina affärer,
fann en dag, att han kuggat mig på $10. Ilan hade
näml, sedan han gifvit mig $10 och antecknat dem i sin
kassabok, efteråt anbragt två hakar vid ettan och
sålunda förvandlat den till en tvåa. När jag upptäckte
detta knep, sade jag gubben rent ut i synen, att han
var en bedragare. Han blef arg, men hade intet annat
att invända, än att jag ej anmärkt något när summan
nedskrefs, hvilket ju var förklarligt 110g, eftersom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
