Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
nu öfvertaga hans plats, men med betydligt tillökade
skyldigheter, i det jag ej blott skulle sköta
redaktionssidan, utan derjemte skrifva utrikesnyheterna,
öfversatta ett par artiklar för första sidan hvarje vecka,
läsa korrektur och besvara frågor från prenumeranterna.
Samtidigt höjdes min lön till $20 i veckan. Vid
Tribunen lästes alltid 3 korrektur, ibland flera. Försr
lästes korrekturet af Mellander, derpå af mig och sist
at Linderborg sjelf, som äfven genomgick alla
artikel-manuskript. Då mina vildmarks-griller icke tillstadde
mig göra mina principaler till viljes och lofva stanna
minst ett år, blef L. halft förtviflad och påstod, att
han ej kunde reda sig, om jag lemnade honom.
Torsell kunde icke skrifva redaktionsartiklar, Mellander
var sjuklig och hade tillräcklig! att göra ändå, och
L. sjelf hade ingen håg för arbete med pennan. Han
lofvade att höja min lön till $25 i veckan, gifva mig
50 procent af inkomsten från den agentur för Sv.
Familj-journalen, som han ander sitt besök i Stockholm
antagit, om jag ville hjelpa honom med
adrcssutskril-ning o. d., samt att icke begära, att jag skulle infinna
mig på kontoret mer än två gånger i veckan. Här
hade jag mitt andra och sista stora tillfälle, men jag
iàt det gå förbi och har sedan dess aldrig haft ett
annat ens tillnärmelsevis dermed jemförligt. Många
gånger har jag också under de följande årens otaliga
missräkningar och vedermödor med tanken på detta
försummade tillfälle dragit mig till minnes de
olycksdigra orden i senator Ingalls’ berömda poem
"Oppor-tunity," öfversatta af Gustaf Wicklund: "Hvar dörr
jag en gång obedd knackar på, men den, som tvekar då,
till motgång dömd, till fattigdom och ve, mig fåfängt
söker och förgäfves ber, jag hör ej, återvänder icke
mer." Och likafullt har jag aldrig ångrat min
handling, ty äfven om jag stannat vid tidningen och på en
10-års tid kunnat hopspara 5- eller 6,000 dollars, är det
möjligt, att sjukdom eller annan olycka inträffat och
gjort det omöjligt för mig att njuta af min tryggade
ställning eller realisera min nybyggaredröm, som dock
alltid upptagit främsta rummet i alla mina tankar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
