Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
245
berg och sade: "Der är Mount Bell. Det är dit vi
skola gå." Jag vill ej dölja, alt första åsynen af detta
berg, der det höide sig bortom jätteskogen som en
väldig mur, skrämde mig, och jag erfor cn stilla
ånger öfver att ha låtit förleda mig af de lockande
skildringarne. Var det verkligen möjligt, att det var
der uppe i höjden, bortom "all ära och redlighet,"
som uttrycket lyder, vi skulle reda vårt hem? Vid
foten af berget var skogen i full låga. Redan förut
hade skogseldar gått fram, så att på en stor sträcka
endast svarta stammar stodo qvar. I dessa flammade
nu elden likt otaliga, väldiga lyktor. Vägen uppför
berget var på många ställen så brant, att man gled
baklänges, då man försökte få fotfäste. Jag kände
mig nästan alldeles förbi, och hade jag varit ensam,
så hade jag kastat mig raklång på marken för att
pusta ut äfven med fara att få stanna i skogen bela
natten. Men Peter O., som var stark och vand vid
att knoga upp- och nedför den långa, branta
bergsvägen, behöfde icke hvila och ville icke bli
öfverraskad af mörkret. Han skred fram med långa steg,
och jag måste följa med. Ändtligen efter 4 timmars
högeligen ansträngande marsch befunno vi oss på
bergets topp. Solen hade då länge sedan gått ned, och
vi måste stanna öfver natten hos den ende på berget
boende nybyggaren, John Bell, hvars enkla blockhus
låg vid kanten af en 7 eller 8 acres omfattande
öppning i skogen. Familjen Bell hade redan lagt sig. Vi
knackade på, och på tillropet "Stig in!" öppnade vi
utan minsta svårighet dörren utifrån. Den var näml.
endast försedd med en kl inka af enklaste beskaffenhet.
Efter att ha suttit en stund jemte egaren vid den i
ena väggen inmurade eldstaden, hvari en präktig
stockeld flammade, gingo O. och jag ut i höladan, en af
vårdslöst på hvarandra kastade stockar bestående
byggnad. Vi fingo ett par filtar med oss och redde vårt
nattläger så godt vi kunde. Det var frost om natten
och drog kallt från alla sidor, men vi kände oss krya
om morgonen, då vi fortsatte färden till O :s 1 mil
längre bort belägna plats samt genomströfvade cn del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
