Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
Kort derefter, då vi åter möttes, sade han: "Jaså, mr.
S. är ännu qvar i staden. Jag trodde, att ni hade
flyttat till Montana." Och nu, sedan jag varit borta
öfver 6 månader, tycktes han ej ha reda derpå, utan
spekulerade fortfarande öfver min flyttning, fast han
nu fått för sig att den gällde Wyoming. Det är svårt
att säga, om denna virrighet var naturlig eller
till-gjord. Somliga påstå, att E. ville anses för att vara
tankspridd och med fullt uppsåt ibland satte kragen
på sned eller begick någon handling, som kunde
vittna om distraktion. På Trib :s kontor mottogs jag med
stor kylighet, utom af Torsell, som talade så vänligt
och hjertligt till mig, att jag blef rörd nästan till
tårar. Jag hade under min vistelse i skogen sändt
Trib. en mängd bidrag, bl. a. två öfversatta
följetonger, hvilka längre fram infördes i tidningen. För
dessa manuskript betalte Chaiser mig $30. Det var
under min vistelse i Chicago denna gång som Sv.
Amer. innehöll de förut omnämda oförskämda
beskyllningarna mot Linderborg. I samma nummer gycklade
tidningen äfven med några tokiga engelska uttryck,
som L. användt i en artikel i Trib. Jag mötte honom
och Chaiser på väg upp till Amer:s kontor, dit de
gingo för att gräla på Sundelius. Om den från
Mani-toba-resan bekante norske redaktören Nielsen, förut
omtalad på sidorna 165-6, erfor jag, att han påträffats
död i en skog i Georgia, efter att dagen förut ha
för en bekant beklagat sig öfver plågor i bröstet.
Men var somligt af livad hörde och erfor i Chicago
ledsamt, så var annat af glädjande art. Min gamle
principal vid Sv. Amer., Nils Anderson, var vänlig
nog att skaffa mig och min hustru fribiljetter fot
jernvägsresan mellan Chicago och New York tur och
retur, och pastor Hedman var vid vårt besök i hans
hem outtröttlig i att betyga sin glädje öfver
återseendet och försäkra, att det var "verkligen uppfriskande
att träffa menniskor från bergen och urskogarne." En
dag, då ban bjudit oss hem till sig på middag, bad
han oss stanna, tills ban komme tillbaka från en
begrafning, som han anmodats att förrätta Min
invändning, att det skulle bli för lång väntan, bemötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
