Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
275
hon. "Jo, vi äro verkligen så olyckliga. Det hade
varit mycket bättre, om vi kommit dit i stället."
Emel-lert:d dugde det ej att hängifva sig åt sådana tankar.
Vi hade nu fullbordat den 7,000 mila-resan. hvilken
kostat oss öfver $220, och borde således försöka gifva
oss till tåls någon tid och se till. hur vi kunde trifvas
i Sverige, innan vi tänkte på återfärden. På inrådan af
Anna skref jag till min broder Waldemar i Lund. dä
student, sedermera tidningsman, nykterhetskämpe,
riksdagsman m. m., och underrättade honom om, att vi
voro på svensk botten, men bad honom icke yppa det
för någon. Han svarade genast och uttryckte sin
förvåning i följande ord: "Att tänka sig personer, nyligen
bosatta i Washington-territoriets urskogar, belt
plötsligt uppenbara sig inom svenska landamären, den
tanken fordrar i sanning ett lifligare temperament, cn
lifligare inbillning, än som i gemen är tillfinnandes hos
oss skåningar, som ej äro vanda att tänka på annat än
oss sjelfva och våra enahanda förhållanden." lian
uppmanade oss emellertid att raska på och komma dit ned,
så att jag kunde "taga vår fader i näfven och med
kraftigt handslag bevittna, att den gamla dagen är
förliden och en ny för handen." De tre första veckorna
tillbragte vi dels i Göteborg, dels på resor i
Bohuslän. I Göteborg uppsökte vi min mormor,
domprostin-nan Wieselgren, och min morbror, kyrkoherden
Magnus Wieselgren, äfvensom andra slägtingar. Anna hade
en broder och ett par systrar der. I Uddevalla och i
Foss i Bohuslän hade hon likaledes många anhöriga,
öfverallt mottogos vi med den största hjertlighet,
kärlek och välvilja. Jag blef bemött som en gammal
bekant, en kär anförvandt, oaktadt jag aldrig förut råkat
cn enda af hennes anhöriga. I Lilla Foss hade hon två
gamla fastrar, Johanna och Greta Hult. Den
förstnämda hade i 37 år varit hushållerska hos platsens förre
egare, kronobefallningsmannen Nordberg. Det var han,
som bekostade den berömde religiöse tänkaren och
filosofen Pontus Wikners uppfostran. De båda
fastrarna bebodde nu en af de stora byggnaderna på gården
Lilla Foss, och vi inbjödos att stanna hos dem. Bland
andra skatter, som de visade mig, var en samling liyll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
