Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
vidtalade jag den hjertlige och välvillige pastor
Wadström att döpa dem. Prostinnan W. ställde allt i
ordning för barndop i sitt lilla trefliga hem. Pastor W.
förrättade akten, och prostinnan förklarade, att hon
från den stunden betraktade kammaren, der den
försiggått, såsom ett heligt rum. Nu voro vi således färdiga
att åter gifva oss ut på resa. Många vänner följde oss
till tåget, bland dem pastor W. och prostinnan
West-dahl. Men särskildt rörande var det att se den nära
80 årige, i följd af slaganfall bräcklige och medtagne
lektor Elmblad komma stultande till stationen för att
taga afsked af oss. Sådana vänskapsprof kunna aldrig
glömmas. I ett enda af detn ligger mer sann kristlighet
än i alla teologiska lärosystem och dogmatiska
klyftigheter tillsammantagna. Aftonen den 27 nov. kommo
vi till Lund, och dagen derpå hade vi säkert farit
derifrån igen, om menniskokrafter kunnat stå ut dermed.
Men vi voro så genomtrötta af allt detta flackande med
våra små under oftast obeqväma och plågsamma
förhållanden, att vi insågo det nödvändiga i att försöka
få någon hvila. Vi stannade också nära två månader i
min faders hus, der ett af de obegagnade vindsrummen
upplåtits åt oss Men min sinnesstämning var icke den
bästa, och den fann uttryck i mitt julqvädc till Anna,
hvaraf följande utdrag må återgifvas här:
"jag väntat af lifvet så mycket godt,
Så många lyckliga stunder;
Men har något godt jag hittills fått,
Der lurat en orm inunder.
Än svigtar helsan, när den behöfs bäst,
Än sviker en vän, som man litat på mest,
Än qväljs man af menniskofunder.
Af sådant blir lynnet så tungt, så sjukt,
Att väl man deråt månde gråta.
Af sådant blir nattlägret visst icke mjukt,
Men väl blifva kinderna våta.
Och när man derute i lifvets dust
Som bäst borde knoga, man mister all lust
Och grubblar på lifvets gåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
