Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
317
i skogen timra upp cn koja och skaffa sig sitt
uppehälle. Han lärde mig klyfva bräder och takspån ur
trästockar, han fällde träd, kanthögg stockarne, hjelpte
mig med lyftning och inpassning af tvärbjelkar,
tak-sparrar o. s. v. Jag betalade honom $1 om dagen och
hans uppehälle. M. hade varit med i kriget och var full
af komiska historier derifrån samt från staterna New
York, Wisconsin, Iowa och Kansas, i hvilka ban varit
bosatt. Historierna handlade nästan alltid om något
märkvärdigt, som han uträttat; hur ban förtjenat
tusentals dollars på farmar, som andra svultit ihjel på; hur
ban dresserat hundar till öfvermensklig klokhet m. m.
Han var en 54 års karl, var stor, lång och senig och
utstyrd i vildt, grått skägg och en väldig hårbuske.
Det enda otrefliga med honom var hans tobakstuggning.
Om qvällarne satte han sig inne vid spisen och spottade
tobakssås på den, så att det fräste deraf. Vid sitt
första sammanträffande med Wooden hade han kallat
denne för "onkel." W., som aldrig tålte någon hänsyftning
på sin ålder, svarade snäsigt: "Jag visste inte, att jag
hade några slägtingar här ute." — "Kanske ni inga
bar." — "Jag tänker, ni är lika gammal som jag." —
"Måhända det," var allt hvad M. svarade, och dermed
afstannade samtalet. Men W. kunde icke glömma
för-närmelsen, och någon tid derefter, när han såg M. gå
förbi butiken i Battle Ground, pekade ban på honom
och sade till en närstående: "Der går den
gudsförgätne, gamle uslingen. Jag skall ge honom just 6 månader
att svälta ihjel på här i Battle Ground." Detta hade
M. mycket roligt åt, när det kom till hans öron.
Som vi ej hade vatten narmare än i ett källsprång
900 fot från huset, och det måste bäras uppför en lång
backe, lät jag Macomber börja gräfva cn brunn nära
huset. Samma dag, den 20 okt., kom Linder åter på
besök. Han förklarade sig villig att hala upp den
lös-backadc jorden, och iklädd en af Annas kjortlar, för
att ej fä sina "dude"-byxor nedsmutsade, tog han dagen
derpå plats vid brunnshålet, der ban företedde en
komisk anblick. Jag, som stått der förut, fick nu ostörd
arbeta på hönshuset och ladan. Men redan följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
