Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
Väl, jag gratulerar till alla barn, som äro och förblifva
landbarn, men jag kan icke gratulera till barn, som
skola bli stadsbarn. Jag bar 34 barnbarn, och
sannerligen jag begriper, hvad det skall bli af dem
allesamman. Enär de bo i stad och äro af "bättre" folk, vilja
de naturligtvis allesamman bli fina men hvad det skall
bli af allt det fina folket, som nu vimlar i städerna, det
kan icke jag begripa, och jag tror icke någon annan
heller. Hvad mig sjelf beträffar, så lefver jag icke,
utan endast vegeterar. Gud bevars, jag bar det ju bra
nog; jag liar ju säng och tre måltider om dagen, ocn
så säger folk: ’Main Liébste, was willst du noch mehr?’
Jo, jag vill mer. Jag vill ut i skogen att lefva som
eremit och aldrig se eller umgås med menniskor. Men
till sådant eremitlif bör pengar, f-ns instrument." T.
bodde då hos sin son, dr T. i Eau Claire, Wis., hvilken
hade stora inkomster. Jag tyckte derför, att det borde
vara lätt nog för Thrane att få några hundra dollars
och komma ut och slå sig ned i närheten af oss. Härpå
svarade han: "Nej, nej, san! Min son bar nog inga
hundra dollars för mig, men plenty hundra dollars till
fåfänglighet och flärd. Jag skulle ha stor lust att bo
hos eller nära sådana menniskor som ni. Men det
tjenar till intet att tala derom. Jag får nog stanna, der
jag är." Äfven dr Rundström talade om att lemna
Kansas och komma ut till oss, för att slå sig ned som
eremit i skogen. Men dervid blef det. Ingen af våra
vänner kom.
Den 4 juli 1887 firade vi under det stora trädet
tillsamman med Bells, Macombcrs, Peter O. och Nilson,
som dagen förut kommit på besök från Oregon,
med-hafvande ett stycke oxkött och en flaska vin. På e. m.
ströfvade vi omkring och letade rätt på Andersons
blockhus, som var uppfördt i en så svårgenomtränglig
skogstrakt, att man ej kunde se det, förrän man var
rakt inne på det. Han hade sjelf vid ett tillfälle haft
sådan möda att finna det, att ban i förtreten öfvergifvit
sin plats, lemnat berget för alltid och skrifvit till
Nilson, att om han ej kunde få "ega ett stycke land, utan
ätt det skulle sväfva mellan himmel och jord, sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
