Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
VAGABOND OCH REDAKTÖR.
till slut in på det kapitlet. När vi som bäst talade om
biskötsel, den långa vintern på berget m. m., utbrast
hon: "’Men hvad skall man säga om min ställning?
Jag kan inte uthärda att stånd it any longer. Jag vill
hellre vara i asylum eller poorhouse än vara min
husbondes woman. De keepa mig crazy right along. Jag
ville gerna stanna, om jag kunde lefva a pleased life
till my död. Min husbonde har given avvay my part i
the property, one-third part till mr. MacAlavy, one-third
part till dr. Burt, one-third part till the swede people’n
och one-third part till churchen (the judgc) i
Vancouver." En gång räknade hon upp 10 tredjedelar, som han
bortgifvit. Dagen derpå fortsatte vi vandringen.
Mellan Vancouver och Portland höllo vi på att försmäkta
af törst. På hela 6 mil, der husen nu ligga tätt vid
hvarandra, funnos då endast tre farmbus. Ett var
obebodt, i det andra fans ej en droppe vatten, och pä.
det tredje stället bjödos vi vatten, som knappt var
drickbart. Det var en het dag, och dammet på vägen
låg flera tum djupt. Vid Mount Tabor visades oss
en 10 acres-plats, som var till salu, trädgård, hus och
allt, för $700. Äfven om vi kunnat köpa den, hade vi
ej velat. Så mycket skönare, friskare och friare
föreföll oss vår plats på Mount Bell. Väfstolen beslöto vi
oss för att köpa, så snart vi fått en plats att flytta den
till. Då vi i Portland gingo förbi en restaurant vid
lst st., kom vännen Chas. Holm utrusande och ropade:
"Bror S., mrs. S., jag har just köpt halfdelen i den här
restaurant-affärcn. Kom in och ät middag med mig!"
Der råkade jag för första gången karlskroniten Axel
Emil Schwartz, som sedermera blef en af mina allra
oförgätligaste vänner. Vid ett föregående besök hade
jag träffat en annan blifvande vän, artisten Olof
Grafström. Schwartz berättade, att ban och jag råkats 7
år förut i Denver och spelat flera partier schack
tillsamman, hvilka han vunnit. Detta lät i hög grad
sannolikt, ehuru jag ej kunde påminna mig det. Efter
inmundigadt mål besökte vi våra öfriga
Portland-vänner, hotellegaren Bern och målaren C. F. Pearson och
deras familjer. Detta var sista gången Anna träffade
dem. Icke anade jag, att jag föga mer än ett år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
