Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
343
rande fiffade upp sig, och sedan kanske återkomma
både 2 och 3 gånger, innan jag kunde få betalningen.
Den menskliga dumheten och fåfängan framträdde
stundom på ett sätt, som nästan retade galla på mig.
Jag mins sålunda en nybyggarehustru, som ville bli
fotograferad tillsamman med sina två barn. Mannen var
ute på arbete i något skogsläger långt till vägs.
Familjen bodde i en koja, bestående af ett rum med en
glugg i st. f. fönster, för hvilken ett skynke blifvit
hängdt att utestänga kölden. Men i trots af all
uppenbar fattigdom skulle ändå qvinnan envisas att spilla
tid på att krusa sitt hår och pynta sig så godt hon
förmådde, innan jag kunde få den äran att taga hennes
bild. I bland då jag särskildt önskade att kunna glädja
vederbörande med ett godt fotografi gick det alldeles
på tok. En man kom en dag springande och ville ha
mig med att fotografera hans nära 100-årige, döende
svärfader, af hvilken intet porträtt fans. Jag följde
genast med. Vi sprungo 3 mil på 40 minuter, och sedan
den benrangellike gubben blifvit placerad i cn gungstol
invid fönstret, exponerade jag plåten så länge som
gubben orkade hålla upp hufvudet. Men det blef ej nog.
Det var för skumt i rummet. De stackars menniskorna,
som så innerligt önskat sig ett porträtt af den gamle,
blefvo besvikna, och jag gick miste om de 40 eller 50
ccnts, som jag skulle förtjenat. I min dagbok läses
följande halfkomiska sorgeutgjutelse: "Nya förluster.
Misslyckades med fotograferingen, spräckte ett
lampglas, fann en höna död i hönshuset, bröt bladet af en
bordsknif, råkade sparka sönder cn vattenspann af papp
och tappa mjölktillbringaren i golfvet. Vi förföljas nu
mera af en otur sådan, att jag stundom tycker, att vi
kunde lika gerna först som sist slå sönder och bränna
upp, hvad vi ha qvar, och skjuta oss sjelfva." Tvä
dagar derefter var julafton, och då kläckte jag nr mig
följande jeremiad:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
