Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR. 361
tiv. Många komiska äfventyr upplefde jag, men också
sådana, som voro harmliga och förödmjukande. I ett
jern-vägsläger, der 25 af arbetarne voro kineser, betraktades
jag af dessa med fasa, då jag uppställde kameran.
Förmannen, en tjock och stor bjesse med en hisklig
basstämma, befallde dem att ställa sig upp framför kameran. Men
fast ban hotade dem med sin knölpåk, om de ej lydde
order, slängde de flesta af dem sina skyfflar och
sprungo in i skogen. Endast 4 eller 5 voro verkligen djerfva
nog att låta mig rikta objektivet emot dem. En smed,
som på grund af olämplig dager blifvit på porträttet
något mörkare på ena kinden än på den andra, bråkade
betydligt, för det jag "målat honom svart på ena sidan,"
och bad mig taga ett nytt porträtt och "för all del måla
honom lika på begge sidor." På sluttningen af Mount
Tabor utanför Portland hade en rik engelsman vid
namn Clark, fastighetsmäklare i Portland, ett fint hem.
Då jag kom dit, för att försöka få en beställning, stodo
ett par damer i dörren, troligen hans hustru och
dotter. Innan jag hann yttra ett ord, tussade de en
ofantlig hund på mig. Jag hade händerna fulla af saker och
kunde inte försvara mig. Hunden kastade sig öfver
mig och slet halfva ryggstycket af min röck, men
lyckligtvis kunde jag sparka upp grinden och komma
utanför staketet, innan odjuret tillfogade mig vidare skada.
Under tiden hörde jag, huru de två fina "damerna"
skrattade åt min ömkliga belägenhet. En rik svensk
sågverksegare i Portland anmodade mig att någon dag
komma och taga af hans praktfulla hem och lofvade
köpa ett halft dussin porträtter för $1.75. Ett par
veckor derefter, då jag ej hade någon annan plats att
gå till, företog jag den tröttsamma fotvandringen från
Vancouver till hans hem i Portland, blott för att finna,
att han ändrat sig och beslutat ha "huset taget någon
gång längre fram." Alltså återstod för mig intet annat
än att knoga tillbaka med oförrättadt ärende. Helt
annorlunda behandlade hotellegaren Bern mig, då jag
fotograferade hans hotell med cn grupp af gästerna
utanför. Han öfvertalade dem att köpa hvar sitt porträtt,
förklarande för hvar och cn: "Du får här icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
