Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
371
Den tredje var bara en bondflicka, men hon var deri
bästa, stor, grann och duglig. Henne fick jag inte
behålla mer än \l/2 år, så dog hon. Ja, naturen är en
otäck, bårdhändt maskin. Den bryr sig inte om, hur
många menniskor som få lida, men det duger inte att
tappa modet eller ge upp, för då är man förlorad." A.
tog lifvet med resignation. Han bodde för sig sjelf i
en liten stuga, lefde mycket sparsamt och var alltid
glad och nöjd. Han hade intet emot att taga ett glas
vin, men ville ej ha mer än 4 uns. Af starkare varor
tog han blott ett uns. Allt skulle ske efter mått,
förklarade han. Många år förut hade någon filur i Kansas
narrat honom att köpa receptet till en sorts läskedryck
och betala $500 för det. Denna dryck tillverkade ban
nu och sålde, men den rönte trög åtgång, och gubben
hade ingen utsigt att någonsin förtjena igen sina $500.
I San Francisco försökte han några år senare afyttra
receptet för 2]/2 doll. till en apotekare. Då denne ej
ville köpa det ens för detta låga pris, mente gubben på,
att staden var ett Jerusalem, der man ej kunde trifvas,
då menniskorna inte ens ville ge 2]/2 doll. för hvad som
kostat honom 200 gånger mer. Den förutspådda
rikedomen fick han aldrig. Han slutade sina dagar på ett
fattighus i Kansas 1912. Mer än 95-årig, trött på lifvet
och nästan blind tog han sig sjelf af daga.
Mina besök i Portland tycktes fägna Anna nästan
lika mycket som mig sjelf. Hon skrattade hjertligt åt
tnina berättelser derifrån och fröjdade sig öfver, att
jag haft roligt. "Du behöfver det så väl," sade hon,
"du som jemt måste springa dig trött och krusa för
främmande menniskor och får så litet för ditt besvär."
Då jäg en dag frågade, om hon kanske hellre såge, att
jag vore nykterist, svarade hon med bestämdhet: "Nej,
vet du, jag ville icke vara gift med en karl, som icke
kan taga ett glas med sina vänner." Då liksom undei
alla de följande åren af min lefnad grämde jag mig
öfver min brist på förvarfsförmåga och mitt ostadiga
lynne, hvarigenom min familj så ofta blifvit försatt i
ovissa, bekymmersamma lägen och onödiga svårigheter.
Men då jag i ett bref till henne beklagade mig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
