Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGA B ÖN I) OCH REDAKTÖR.
387
t. cx. 75 cents spalten få ihop en 40 eller 50 dollars i
månaden, hvilken summa jag önskade kunna förtjena,
om jag skulle binda mig vid något regelbundet arbete.
Han lofvade att betala mig det felande beloppet, och
lugnad af detta löfte begaf mig ut i staden. Den
första tidning jag besökte var Sv. Amerikanaren, hvilken
några månader förut inköpts af min gamle vän
urmakaren Lindstrand och redigerades af Jakob Bonggren
och Ninian Wærner. Jag visste icke då, men fick några
dagar derefter veta att äfven Lindstrand sjelf
författade både redaktionsartiklar och kåserier, om också han
på grund af bristande teoretisk underbyggnad måste
låta sina manuskript genomses och rättas af
redaktörerna, då han icke använde den enklare metoden att låta
dem skrifva artiklarne efter hans diktamen. Dervid lär
det ha gått ganska fryntligt till, om man får tro
följande framställning, som Ninian gaf mig till lifs:
"Under oupphörligt skratt koka Lindstrand och
Bonggren ihop en artikel. När de fått den färdig, ropa de:
’här skall du få höra något, Ninian! Hvad säger du om
detta?’ Och så läsa de upp under dånande skrattsalvor,
som komma fönsterrutorna att skallra, ett opus, öfver
hvars enfald jag blyges så, att mina annars ovanligt
vackra ögon stå ut som tekoppar. När de slutat
uppläsningen, säger jag: ’Det var det dummaste jag hört
i mitt lif!’ Och så skratta de värre än någonsin och
börja på med en ny uppsats, hvarefter samma historia
upprepas." Ninians historier kunde man som bekant
icke tro mer är till hälften, om ens så mycket, och det
ofvanstående har jag egentligen endast anfört som prof
på hans säll att berätta. Det är i alla fall ett faktum
att Lindstrand eller "onkel Ola," under hvilken signatur
han var mera känd än under sitt rätta namn, blef en
förträfflig tidningsman, som ej blott upparbetade sin
tidning till cn lönande affär, men äfven tryckte på den cn
prägel af stark individualitet, sanningskärlek och
rättskänsla, hvilken den förlorade, när den öfvergick i andra
händer. Lindstrand antog med nöje mitt förslag, men
på Tribunen, dit jag dernäst styrde mina steg, blef jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
