Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 VAGABOND OCH RF.DAKTÖR.
klumpiga teckningarne. Sådant verkade ju endast
löjligt, då ingeti annan kunde se andarne och göra
jemförelser mellan deras anletsdrag och kritstrecken på
taflan. I Chicago fick jag höra talas om en viss Foster,
som försäkrades kunna fotografera andar. Jag beslöt
undersöka saken närmare och gick i sällskap med
Linder hem till mr. F. Han visade oss två album fulla
ined kabinettsporträtt, å hvilka förekommo i en sorts
halfcirkel kring den fotograferade personen ett större
eller mindre antal andehufvuden af vexlande storlek.
Redan detta var misstänkt; ty det är tydligt, att
ansigten tagna från ungefär samma afstånd böra vara något
så när af samma storlek. Här kunde man på ett och
samma kort finna ett par ansigten, af hvilka det ena
var många gånger större än det andra. Det var tydligt
för mig från första ögonblicket, att Foster helt enkelt
kopierat andra fotografier. På flera af porträtten
förekommo dessutom samma ansigte, alltid i samma
ställning, liksom om dessa varelser totalt saknade förmågan
att vrida på nacken och någon gång för ombytes skull
titta åt ett annat håll. F. mente på, att han icke kunde
rå för, om samma andar kommo till hans rum flera
gånger, eller hur de placerade sig. Det kostade $2 att bli
fotograferad, om ban finge begagna en af sina egna
plåtar, men $5, om ban skulle använda någon af mig
medhafd plåt. Som ban i intet fall sade sig kunna
garantera att någon andebild framträdde i negativet,
kunde jag icke fatta, hur någon menniska kunde vara
dum nog att betala honom mer än $2. Jag lät honom
fotografera mig på det vilkor, att jag efteråt skulle få
plåten och sjelf göra framkallningen. Jag följde honom
in i det rum, der kameran stod, och anvisades en plats
nära ett fönster. Tillfrågad om Linder finge vara med
i rummet, svarade B., att i så fall möjligen någon af
hans aflidna vänner kunde tränga sig in bland mina.
Eljest funnes intet hinder. Men L. ansåg sig då helst
böra vänta på mig i det yttre rummet. Sedan jag
blifvit fotograferad, drog F. de tjocka gardinerna för
fönstret, så att det blef alldeles mörkt i rummet. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
