Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Manhem af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sànprr ÆA
ilar, der ur klippans hällar jernet tämde?,
Hon grundades, den evigt fria bygd;
Och när åt bojan folken tyckts sig lemna,
Då kommo Nordens söner att dem hämna.
Så tänkte man i våra fäders dagar,
Du är försvunnen, tid af dygd och magt!
Hvad mer, om Tysklands lärdom oss behagar
Och Gallien ’) kläder oss med lust och prakt
Och Indiens krydda våra rätter lagar,
Oin lika många band de på oss lagt?
Hvad mer, om tusen skatter till oss hvülfva,
Och vi då ega allt och ej oss sjelfva?
Och Nordens son Europas flärd församlar
Och känner allt, men ej att vara fri;
Af ljus ej ser, af idel visdom famlar,
Tills lust och maklighet hans herrar bli,
Och då hans sköra lycka slutligt ramlar,
An vekligt höjer hopplöshetens skri,’
Än trotsigt vill åt ödet vördnad lära2)
Och talar högt om sina fäders ära!
En slaf är den, soin usla lustar jaga,
Oin kedjan aldrig skramlat kring hans fot.
Blott det är dygd att handla och fördraga
Med enfald och med kraft och utan knot.
1) "Gallien", Frankrike.
2) Den sant kristne deremot tror icke pä något oundvikligt "öde", men
väl på ledning af Guds försyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
