Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
’ Eterneller oeh Vårblommor.
I sälen hörs ett harmfullt sorl kring borden,
Och upp står konungen med häftigt mod.
"Din sång jag löna vill, och för de orden,
Din hednahund, du pliktar med ditt blod!1’
Den gamle satt med pannan böjd mot jorden,
Han famnar harpan, som för honom stod.
Han svarar ej — han ej ur stället rymmer,
Ty dödens skugga re’n hans öga skymmer.
Men hastigt grep hans hand i harpans strängar —
De darrade med gäll och ljuflig klang.
Det är hans själ, som sig med ljudet mängar,
Då fri den sig ur kroppens bojor svang.
Och stundom ännu uppå våra ängar
Man hör i qvällens timma denna klang;
Då hviska barnen tyst — och fly till sängen: —
"Den siste skalden vandrar öfver ängen".
K G. Geijer ( † 1847).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
