Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska anmärkningar - Frithiofs frestelse af Es. Tegnér - Anskarius i Birka af K. Nicander - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiske anmärkningar.
Frithiofs frestelse af Es. Tegnér.
•’Ett fullkomligt mästerstycke af versbyggnad är romansen om
Frithiofs frestelse: det är icKe möjligt att i någon teknisk form uttrycksfullare
måla innehållets hvimlande liflighet." "Karaktärsteckningen är härlig och
eäker, anordningen grundligt uttänkt och färgblandningen mästerlig," så
lyda de svenska granskarnes omdöme om denna sång, ett omdöme, som icke
jäfvas af andra nationers författare. "This song is a masterpiece," säger en
anglo amerikansk författare, och en engelsman instämmer med dessa ord:
"A changlng flow of soft melancholy or rich wild vigourpervades its stanzas,
and a wonderful knowledge of the human heart elevates its moral lessons."
Anskarius i Birka af K. Nicander.
Anskarius (Ansgarius eller Ansgar), född i norra Frankrike, var den
förste katholske missionär, som predikade kristendomen i Sverige omkr. år
830. Kristendomen var dock icke vid hans ankomst alldeles obekant
derstädes, ty genom köpmans- och vikingafärder hade våra landsmän länge
stått i förbindelse med katbolska folk i Europas södra länder. Svearnea
konung Björn skänkte Anskarius sitt skydd och, sedan flera hedningar,
bland dem en af konungens höfdingar, blifvit omvända, uppbygdes den
första kristna kyrkan i Norden (i Birka, å nuvarande Björkön i Mälaren),
Efter sin återkomst till Tyskland blef A. erkebiskop i Bremen och sände
derifrån flera lärare till sin i Birka grundade församling. Men då dess»
lärare framforo med ovist nit och kränkte den frihetsgrundsats, som våra
fäder äfven i religiösa frågor omfattade, resto sig hedningarne och fördrefvo
"den hvite Krists förkunnare". Då återvände Anskarius till Sverige (853),
men blef till en början med misstro emottagen. På tinget beslutade likväl
bönderna att kristna läran skulle utan hinder få predikas, hvarefter
Anskarius återvände tiil Tyskland. Den ädle och älskade läraren arbetade med nit
ända till sin död för svearnes omvändelse. Missionsarbetet bland dem
kröntes dock under en lång tid med ringa framgång; götarna deremot,
hvilka bodde i mellersta och södra delen af Sverige, omfattade med
begärlighet kristendomen. Detta var isynnerhet händelsen i Vestergötland,
"kristendomens hufvudsäte" under många konungars regering, samt i Småland,
hvarest den hel. Sigfrid verkade.
Den siste skalden af E. G. Geijer.
Skalden var under forntiden högt ärad. Han var innehafvaren af sin
samtids högsta bildning och verldserfurenhet. Den ära han åtnjöt, det djupa
Intryck, som lians mägtiga sång i kungasalen och på slagfältet utöfvade,
skildras på ett mästerligt sätt i Geijers "Den siste skalden" Ära och ett
odödligt namn skattades af vårn fäder högt, och båda bevarades till
kommande slägten genom skaldens sånger, utmärkta genom sin skarpt betonade
krigiska rythm, sina djerfva omskrifiiingar och bilder, sina stafvclserim och
konstnärliga ordval, efter regler, svårare än någon annan poesis. Den
skandinaviska (germaniska) Nordens äldsta skaldestycken, hvilka bevarats till
vår tid, äro samlade på Island itden äfven på svenska öfversatta "Edda".
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
