Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Titlar i tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let säga t. ex. fröken. Vi anse att andra än
familjemedlemmar skola säga fröken. Fröken enbart är
som sagt en sådan utmärkt behändig och bra
yrkestitel. Analogt med butiksbiträden skulle man
således kunna kalla gifta hembiträden, yngre
hjälp-fruar m. m. fröken inom yrket.
Sedan hembiträdet lämnat platsen skall hon
naturligtvis tituleras fröken. En gammal matmor
kan visserligen livet igenom kalla sina f. d.
hembiträden Greta och Karin och vad allt, men
någon rimlig reson att en husmor efter 10 år skall
kalla ett jämnårigt f. d. hembiträde vid namn
finnes ju ej.
Nu är det lämpligaste tilltalsordet till en dam,
som man inte känner, »min dam» (ej »damen»)
och till en herre »min herre». Dessa tilltalsord
låta inte löjliga och användas allt mer och mer.
För att slippa säga titlar använda många ordet
herrskapet.
Det är dock ett farligt ord, som lätt kan verka
vulgärt, liksom i anekdoten: »sträcker sig
herrskapet».
Hur kallar mannen sin hustru
när han talar om henne till jämställda? Ja, förut
har det alltid ansetts finare, att säga »min hustru»,
men sedan kronprinsen vid ett tal en gång sade
»min fru och jag», så kan man säga »min fru»
eller »min hustru», vilket man vill. Och man får
aldrig till jämställda säga »grevinnan bad mig
framföra» o. s. v. även om hon är grevinna, hennes
man talar om henne som »min hustru» eller »min
fru». Till ej jämställda säger man däremot t. ex.:
»Var snäll hjälp professorskan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
