Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Konversation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
protesterar, inte är man alls så vacker och
betagande ! Det är inte den rätta taktiken, därigenom
medger man liksom, att man tagit smickrarens ord
på allvar. Nej, tvärtom, man skall vara med på
noterna och bibringa honom den övertygelsen, att
man själv inser det överdrivna i hans artighet. Och
det gör man bäst genom att
låtsa, som om det regnar.
Alltså om en herre påstår att han aldrig sett
skönare hår, härligare hy, aldrig haft trevligare
bordsdam, så småle bara tacksamt — och övergå
till annat.
Det medges visserligen, att det skulle se bra
illa ut, om
en helt ung flicka,
som blev överhopad med sådana artigheter (vilket
för övrigt skulle visa mycket dålig ton av den
herre, som föredrog dem) bara skulle sitta still
och suga upp smickret som en svamp. Hon skall
helt enkelt skratta åt det hela. Men om t. ex. en
ung fru skulle vara föremål för de överdrivna
artigheterna, så kan hon mycket väl göra, som vi
ovan rekommenderat.
Tro för den skull inte, att alla artigheter äro
portförbjudna. Det skulle allt bli ett trist
sällskapsliv, om man aldrig fick till livs någon
artighet om sitt utseende, klädsel, charme, sätt att
föra sig.
Säger en herre eller dam spontant: »jag har
aldrig sett en vackrare klänning», så var bara
tacksam för artigheten och säg honom också att ni
är det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
