Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro enheter af något yttre och osinnligt och något inre och
sinnligt. Men skilnaden dem emellan ligger deri, att seden
tänkes såsom aktuel enhet, hvaremot det högsta goda betraktas
såsom riktningsmål. Såväl på grund af den etiska sedens och
det högsta godas nu angifna samhörighet och åtskilnad, som
med afseende derpå, att riktningsmålet, om det vore verkligt,
skulle vara menniskans högsta lycksalighet, kunna vi säga, att
Boströms här gifna framställning medgifver ett utförande, som
leder till den enligt var mening rätta bestämningen af seden
såsom identisk med opus morale och af det högsta goda såsom
den grundform hos den sedliga viljan, af hvilken den sedliga
viljeyttringen får sin form af sed.
Vi öfvergå nu till framställningen af några bestämningar
hos den sinnliga seden. Först och främst säga vi hvarje sed
vara en konstant viljeverksamhet. Det finnes ingen sed hos
några andra varelser än menniskor, och äfven hos dem icke
förr än deras själslif blifvit så utveckladt, att de äro aktuelt
viljande väsenden. Såsom viljande hafva de äfven aktuelt
medvetande, och derför äro medvetenhet och frihet nödvändiga
förutsättningar för all sed. Derför finnes ock i all sed något inre
och osinnligt, ty medvetenheten och friheten måste hänföras till
det inre och osinnliga. Väl kan deras osinnlighet vara endast
relativ, såvida de icke hafva något aktuelt förnuftigt innehåll,
utan endast ett sinnligt, men rentaf sinnliga kunna de icke vara.
Med den aktuela medvetenheten och friheten följer ock en
motsättning mellan yttre och inre, och sjelfva medvetenheten och
friheten eller medvetandet och viljan konstituera då det inre.
Alldeles utan stabilitet kan detta inre icke vara, äfven om
medvetandet och viljan fattas i sina lägsta utvecklingsgrader. De
måste nemligen alltid hafva någon magt till sjelfbibehållelse.
Men det är dock icke på denna låga ståndpunkt, som en sed i
vanlig mening kommer till stånd. För sedens aktuela
framträdande fordras en viss grad af afsigtlighet, som närmare kan
bestämmas så, att någon grad af förståndsverksamhet och egentlig
viljeverksamhet är en nödvändig förutsättning för sedens
aktualisation. Med egentlig viljeverksamhet mena vi en sådan, i
hvilken röjer sig en magt till val efter konstanta och inre
bestämningsgrunder. Dessa må till sitt innehåll vara sinnliga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
