Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
goda eller det enda i och för sig goda den sedliga viljan sjelf
såsom egande ett harmoniskt lif i högsta grad eller form. Af
den i och för sig goda viljans harmoniska lif framgår harmonien
i den sedliga verksamheten och i hennes särskilda funktioner,
och till sin formbestämdhet blifver då hvarje funktion liksom ock
verksamheten i det hela ett harmoniskt lefnadssätt eller det
verksamhetssätt, som omedelbart framgår af lifvet hos den goda viljan.
Med harmonien följer kontinuitet i verksamheten, och i denna
ligger, att det för hvarje funktion är lika väsentligt att tillhöra
en serie eller en utveckling som att vara en särskild funktion
för sig.
Viljans riktning pá sedlighetens idé förutsätter en vändning
från sinnliga bestämningsgrunder och en upphöjelse öfver dessa.
Uppfyllelsen af sedelagens fordran sker icke utan strid mot
sinnliga begär. Men äfven när viljan djupast känner behofvet af
bortvändning från de sinnliga bestämningsgrunderna och af
upphöjdhet öfver dem, och när den för pligtuppfyllelsen erforderliga
striden är svårast, finnes dock alltid i den sedliga viljeyttringen
ett drag af harmoni och godhet. Detta drag kommer deraf, att
allt förnuftigt såsom sådant hör till menniskans väsende eller
natur och derför är i högsta mening naturenligt. Med det
förnuftigas naturenlighet följer, att dess aktualisation alltid medför
en känsla af harmoni och tillfredsställelse på grund deraf, att ett
af den menskliga naturens behof i och genom denna
aktualisation uppfylles, i huru ringa mått det än må vara. Men då
menniskan är ett sinnligt förnuftigt väsende och hennes sedlighet är
sinnlig förnuftighet, innebär det förnuftigas enlighet med hennes
väsende eller natur tillika den till hennes natur hörande
sinnlighetens förenlighet med förnuftet, och derför är all aktualisation
af förnuftet genom menniskans viljeverksamhet tillika en
aktualisation af sinnlighetens samstämmighet med förnuftet. Äfven denna
aktualisation är ett af den menskliga naturens behof, och äfven
detta behofs uppfyllelse väcker en känsla af harmoni och
tillfredsställelse. Alltså är hvarje sedlig viljeyttring i någon mån en
form af harmoniskt lif i och genom den deri framträdande
samstämmigheten mellan sinnligheten och förnuftet och af dermed
förenad känsla af tillfredsställelse.
Den oskiljaktiga förbindelsen mellan opus morale å den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
