Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om den etiska seden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ar ett nödvändigt vilkor för lifvets tillväxt. Men när det
förnuftiga lifvet kommit till aktualitet hos menniskan, kan hon
genom sin medvetenhet och frihet inom vissa gränser leda sin
egen utveckling och gifva denna en viss riktning. Det är
genom magten till val mellan olika bestämningsgrunder, som hon
kan bestämma sig för olika lifsriktningar. Det djupast ingripande
bland alla val är valet mellan sinnligheten och förnuftet, när dessa
framträdt såsom motsatta bestämningsgrunder för menniskans
vilja. Det är genom omvändelse från sinnligt lif till förnuftigt,
som sedligheten uppkommer. Genom fortsatt sedligt lif kan
sedligheten utbildas till högre grad af renhet och till rikare
innehåll och vidsträcktare omfattning, men alltjemt är
förnuftsinstinkten den förnuftiga natur, ur hvilken sedligheten utvecklas
och alltjemt fortgår den oreflekterade sjelfutvecklingen. Utan
denna sjelfutvecklingsform finnes det icke något menskligt lif.
Efter hvad som nu blifvit anfördt om det sedliga lifvets
utveckling ur instinkten och om den sida hos detsamma, som vi
betecknat såsom dess oreflekterade sjelfutveckling, kan man lätt
finna, att den form af praktiskt lif, som röjer sig i seden, icke
kan vara främmande för sedligheten. Det kan äfven lätt inses,
att den frihetsgrad, som kan tillerkännas seden, icke är för låg
för det sedliga lifvet. Detta framgår nemligen deraf, att det
sedliga lifvet i förnuftsinstinkten har sin potentiela form och både
för sin uppkomst och sin fortgång förutsätter en oreflekterad
sjelfutveckling. Denna oreflekterade sjelfutveckling har
spontaneitetens form, och från denna frihetsform höjer sig det sedliga
lifvet i sina formelt högre momenter genom de olika
frihetsformerna till den högsta. Det bör dock icke lemnas oanmärkt,
att inom det sedliga lifvet såsom förnuftigt icke något val mellan
olika möjliga bestämningsgrunder kan ega rum. Det förnuftiga
är det rätta, och det i förnuftig mening rätta är med
nödvändighet bestämdt och kan icke vara på mer än ett sätt. Deremot
kan den sedliga menniskan stå på olika frihetsgrader och det
oaktadt vara sedlig, om hon blott uppnått den frihetsgrad, som
fordras för möjligheten af ett val mellan sinnlighet och förnuft.
Men för denna frihetsgrad kan seden icke stå för lågt. Den
sedliga menniskans fria verksamhet åsyftar ock att komma till
den harmoniska form, som vi kallat ett menskligt lefnadssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
