Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag heter Jenny R. Ni skall snart komma att
känna mig; jag känner er redan.
Det första vi hade att göra, var nu att taga reda på
mina kappsäckar.
– Nå, min Gud, så mycket saker! utbrast den unga
svenskan förvånad; och ingen enda droska är att
tillgå; vi få tala vid stadsbud.
Med dessa ord vinkade hon åt några män i gulbruna
kläder, hvilka stodo i närheten, och började med dem
ett allvarsamt samtal. Karlarne hade det egendomliga,
halfsjungande uttal som ljuder så eget för engelska
öron, men likväl ingalunda obehagligt, och hvilket
man, ehuru fulare, återfinner i den northumberländska
folkdialekten – utan tvifvel ett arf från denna
befolknings skandinaviska förfäder.
– Karlarne säga att det är väl mycket saker
för dem, att bära igenom hela staden, sade Jenny;
likväl vilja de försöka, om de blott få stanna
och hvila sig ibland.
Jag yttrade intet om min förvåning att icke en droska
fanns att erhålla; jag bad blott om ursäkt för mina
kappsäckar och kände mig i den stunden verkligt
förlägen öfver dem.
Jenny lugnade mig dock snart åter med innerlig
vänlighet, och sade mig att männen, såsom anställda
vid Stockholms bäraregille, voro starka och vana vid
vida tyngre bördor. Det var blott en sak som oroade
henne: att jag skulle tröttna, emedan vi hade att
gå ända till den motsatta delen af staden.
Det var nu min tur att ställa henne tillfreds och så
begåfvo vi oss på väg, Männen i de gulbruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
