Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Vinterns annalkande. Ett besök på kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat föranleda en ohjelplig söndring dem emellan,
men såväl den, som en viss kallsinnighet i deras
första ungdom, smälte bort efter hand, då de vid en
mognare ålder bättre lärde förstå hvarandra, och en
innerlig tillgifvenhet uppstod i stället, som helade
alla sår sedan barndomstiden.
Hade Hedda Bremer lefvat, skulle hon nu varit maka
åt en förträfflig man, som tillfullo lärt sig inse
hennes stora, personliga värde. Men detta var icke
Försynens vilja och nu hvilar hon i Solna kyrkogård.
Åt detta håll hade jag ej ännu varit och med glädje
emotsåg jag promenaden i sällskap med Hanna.
Allt vatten är nu betäckt med en tjock isskorpa. Då
vi vandrade framåt den med träd planterade
Norrtullsgatan, en fortsättning af Drottninggatan,
mötte vi skaror af gossar som skyndade ned till
sjön med skridskor i händerna. Efter en stund voro
vi vid Carlberg, hvars vackra park och sköna alléer
äro en favoritplats för stadsboerna om sommaren. På
en stor damm sågo vi en mängd ynglingar och unga
män i blå uniform åka skridsko, och det hela med sin
bakgrund af mörka barrträd, samt det stora slottet,
som med sina massiva, hvita murar sträckte sig
nästan ända fram till vattenytan, utgjorde ett skönt
vinterlandskap. Carlbergs slott har, liksom de flesta
kyrkor härstädes, något tungt i sitt byggnadssätt,
men tillika ett visst något, som ovilkorligt djupt
imponerar på sinnet och som jag förgäfves för mig
sjelf söker förklara.
De breda, snörräta promenaderna i den gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
