Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Vinterns annalkande. Ett besök på kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till venster och en gammal man, som ännu tuggade på
sin middag och torkade sig om munnen på tröjärmen,
kom ut i förstugan.
- Ja, Gu’bevars! grafven låg ju så tydlig och klar,
omgifven af en syrenhäck och så vacker man nå’nsin
kunde önska sig näst intill S–ka grafven.
Sandqvist ansåg oss tydligen vara både blinda och
enfaldiga. Hanna hade observerat S–ka grafven; glada
anträdde vi åter vandringen till kyrkogården och med
den ledning vi fått hittade vi slutligen platsen. Till
vår ursäkt kan jag nämna att syrenhäcken fått alldeles
förvildas och att inskriften tillåtits så igengro
af fukt och mossa, att det enda skönjbara var »Hedda
den goda».
Resultatet af vår vandring blir att Sandqvist kallas
till räkenskap och får en »skrapa». Bättre måste han
utföra sitt värf.
Innan jag afslutar berättelsen om mitt besök
på kyrkogården, vill jag anföra de reflexioner,
hvartill mitt studerande af de många grafskrifterna
gaf anledning.
Man kan taga för regel att i Sverige medelklassens
namn äro tagna från landtlifvet och naturen, såsom
t. ex. Eklund, Bergström, etc.; arbetsklassens
slutar vanligtvis på son – Anderson, etc. medan
deremot adelns är af en heraldisk karakter, syftar
på vapen och rustningar eller på djur som antagits
till sköldhållare. Stundom hör man ock rent skottska
namn, som Douglas, Hamilton, och andra ädla ätter,
hvilka för långliga tider sedan hit inflyttat.
Lärde af ringa härkomst gifva ofta sitt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
