Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Julens firande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
folk för att köpa små gåfvor och prydnader till
sina julgranar.
Ett gladare skådespel var detta, än det man bevittnade
på samma torg om vintern år 1520, nem-ligen den
grymma massaker, i svenska historien kallad Stockholms
blodbad, genom hvilken den o-kristlige Kristian den
andre firade sin kröning.
Den täcka, unga flicka, som står der vid ståndet och
köper ett porträtt af Jenny Lind, skulle passa väl
som modell till en Karin Månsdotter, denna sköna,
moderlösa, fattiga flicka från Medelpad, som,
enligt en vacker historisk roman af »Wilhelmina»,
stod så blyg på detta torg och sålde nötter, till
dess den älskvärdaste af Gustaf Wasas döttrar,
prinsessan Elisabeth, som fått höra hennes rörande
historia, skickade efter henne för att hon sjelf
skulle berätta sina öden. Då derföre jungfru Gunilla,
prinsessans hoffröken, på sin rikt sadlade gångare
och i en drägt af rödt siden samt på hufvudet en hatt
af hvitt siden och en halskrage af dyrbara spetsar,
red tvers öfver torget, efterföljd af trenne tjenare,
för att framföra prinsessans bud, blef det stor undran
bland marknadsfolket, som sedan trängdes kring den
unga flickan, för att höra hvad jungfru Gunilla hade
för bud från kungens syster.
Huru mycket större blef ej allas häpnad längre fram,
då Karin, Elisabeths skyddsling, numera väl uppfostrad
vid hofvet, blef gemål åt den melankoliske, rikt
begåfvade men högst olycklige konung Erik, förut en
ihärdig friare till vår drottning Elisabeth och en
gång äfven aspirant till Maria Stu-arts hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
