Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Julens firande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
jande dagen skrifver detta, har den emellertid blifvit
betydligt mindre till sina dimensioner.
Vi voro så tidigt uppe, för att Hanna och jag skulle
gå i julottan. Denna, juldagens första guds-tjenst,
är ett af den sköna högtidens mest betydelsefulla
drag. Namnet utmärker den tidigaste morgonstunden,
vid första hanegället.
Julotta firas öfver hela Sverige. Hvarenda liten
landtkyrka strålar då af ljus, en bild af Kristus,
det Sanna Ljuset som lyser i mörko lande. Det är med
afseende på denna sköna symbol, som Fredrika Bremer
står troget fast vid seden att gifva julljus.
Denna morgon står landtfolket med glädjefullt hjerta
upp. De glömma årets knappa skörd, de tänka ej på
sitt hårda arbete och dess ringa lön; från sina små
kojor i de mörka furuskogarna, der ljus blifvit tända
den tidiga ottestunden, ila de fram öfver den glatta
snön i^ina enkla slädor under bjellror-nas muntra
pinglande. På vägen träffa de grannar och vänner,
alla^jaed gemensamt mål för resan, alla ämna de sig
till kyrkan, som lysande af ljus från alla fenster
helsar dem välkomna på sin klipphöjd, bortom det
stora snöfältet.
Ungefär i dessa ordalag beskrifver Samuel Odman
julottans firande i sin hembygd Småland:
Klockan två på morgonen ringde det första gången,
klockan tre den andra, och då hon var fyra togs första
psalmen upp. Den tiden var det ej så allmänt att man
åkte till kyrkan; alla de unga i församlingen begåfvo
sig dit till fots och hvarje hushåll hade ett stort
bloss, som bars framför dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
