Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Svenska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
på att »då man träffar de stora träden så att
de falla, draga de äfven de små med sig»; hennes
glädje var att så många kärleksfulla qvinnor funnos,
hvilka synnerligen egde förmåga att verka på de
ungas hjertan.
Oaktadt hennes enkla, anspråkslösa väsende, som med
så öfvertygande kraft besegrade mångas förutfattade,
ofördelaktiga mening, mötte hon på något håll häftigt
motstånd - en sak som var att förutse. Utan något
bemödande från hennes sida, öppnades likväl alltid
en ny dörr till gagnerik verksamhet, så fort en annan
blifvit stängd.
Åtskilliga prester omfattade med värma hennes
mission och uppmanade henne att under kristendomens
stora högtider komma till deras ort. Var det sommar,
holl hon då efter slutad gudstjenst bön under öppen
himmel. Dessa möten, började med en psalm, i hvars
sjungande hundratals röster med uttryck af djup
hänförelse förenade sig. Sedan talade hon under en,
två, ja, ända till tre timmar och folket lyssnade med
stor uppmärksamhet. Hennes röst var mild och bevekande
och då hon för dem uttydde Skriften om den förlorade
sonen eller dottern, hvilken återvände till sin Faders
hus, vek-nade många hårda hjertan. Hon förmanade
till laglydnad för Herrans skull; ej heller uraktlåt
hon varma förböner föf kyrkan och dess tjenare,
synnerligen för pastorn i församlingen och hans hus.
Hennes vandringar genom skogar, hennes uppehåll i
usla kojor undergräfde helsa och krafter; aldrig
upphörde hon dock med sin verksamhet, hvil-kea hon
ansåg såsom henne gifven af Gud. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
