Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Nyårsbalen. »Ett kafferep»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
timmer åka skridskor; de hafva likväl sin isbana i
närheten af Djurgården.
Medan vi voro ute, gjorde mamsell Bremer ett besök
hos fru Carlén, den ryktbara romanförfattarinnan,
för att tacka henne för en vänlig och väl skrifven
artikel i »Illustrerad tidning».
Så angenämt det kan vara att promenera på en
jemn isyta, kan jag dock för de arma tvätter-*
skornas skull ej annat än sörja öfver att den skall
finnas. Dessa stackars menniskor klappa och skölja
kläderna i sjön, alla årstider. På vintern, såsom nu,
hugges dertill ett hål i isen. Plågan i deras händer
måste vara förfärlig. En qvinna sade till mig att
pinan var nästan outhärdlig tills naglarna spricka;
»sedan gör det ingenting».
Ännu en annan promenad, som var mycket rolig,
har jag haft i Hannas sällskap under hennes
korta julferier. Den gången vandrade vi omkring på
Djurgården. Marken var öfverdragen med en isskorpa,
ur hvilken de ännu ogenomträngligare granitklipporna
stucko upp. Och öfver allt detta låg ett lätt täckelse
af fina snökorn, som den goda modern naturen strött
ut, för att man skulle kunna gå säkert. De knotiga,
gamla ekarne och de smärta, hvita björkarna hade
fått ett visst uttryck af resignation. Icke så en
stackars mager, uthungrad hund, som gnällande följde
oss och berättade sin jämmerliga historia om svält
och nöd, tills vi ej tyckte oss hafva annan utväg
än att taga honom med oss till ett värdshus och
mätta honom. Stackars djur! Svårigheten var sedan
att blifva af med honom, så att han ej skulle följa
oss hem. Vi skyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
