Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet. Aftonbjudning hos Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
um, Louise och Ottilia, bjudna till mamsell
Bremer. Sara hade fått en fridag och Hanna anordnade
su-péen med en smak och elegans som gjorde allt
dubbelt behagligt. Hon skar de allrasubtilaste
skif-vor af hvarjehanda sorter kallt kött, att ätas
på smörgåsar, efter ordalydelsen gäss af smör.,
men i verkligheten bröd med smör på. Hon fyllde
skorp-korgar, hon arrangerade bakelsefatet med den
artistiska skicklighet som visar sig i allt hvad hon
företager sig.
De båda gästerna, ehuru från motsatta håll
af staden, kommo i samma stund, liksom genom
öfver-enskommelse. Båda buro klädningar af grå barëge
och sågo just ut som ett par dufvor. Här nyttjas
mycket tunnare tyger till eleganta aftondrägter om
vintern, än i England. Köld är en sak som blott finns
utom hus och emot den förstår man att väl försvara
sig genom tjocka schalar, kappor och pelsverk.
Louise är en smärt brunett, med en fin rodnad på
kinden, stora, undrande, bruna ögon och ett uttryck
af lugn och originalitet i hvarje rörelse. Hennes
farfar var sniekarmästare, och anlitades vid Ars
ta för åtskilliga arbeten och reparationer; tant
Fredrika minns honom väl sedan den tiden. Han var
derjemte litet naturpoet och skref verser till fru
Bremers ära. Fredrika Bremer, hvars hj er t a har en
förundransvärd förmåga att rymma gamla minnen och
vänliga förbindelser, känner" glädje öfver att nu
få visa den poetiske snickarens sondotter välvilja,
och denna gör sig förtjent deraf, ty hon är en af
seminariets bästa elever.
Ottilia ger ock de bästa löften om sig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
