- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:8

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Danska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skryta. För öfrigt var han ett geni och hemma i
hvarjehanda konster, samt gjorde stor heder åt
sin lärare, en köpenhamnare, till yrket skomakare,
af naturen äfventyrare, med tätt klippt hufvud och
stora messingsringar i öronen, och hvilken till
följd af sina förtjenster avancerat till korpral. Då
regementet låg i qvarter var Rapp snart sagdt
beständigt med korpralen, men huruvida hunden mest
sökte mannens sällskap, eller mannen hundens, det
är en ännu oafgjord fråga. Nog af, de tillbringade
alla lediga stunder tillsammans och snart kunde
man skönja ett inflytande häraf på Kapp. Korpralen
utredde hans tofviga, långa hår och klippte- det på
mera än ett besynnerligt sätt, tills slutligen den
stackars Kapp fick det mest löjliga utseende. Först
lät han honom behålla små hårtoffsar öfver ögon och
käftar, rygg och ben, hvilket gaf honom utseende af
ett piggsvin. Dernäst klipptes toppen af hufvudet
helt nära och målades gräsgrön; mustascher fick han
behålla och de vredos uppåt ögonvrån. Det var med ett
ord intet slut på korpralens infall med sin favorits
yttre gestalt och ej heller försummades hans inre
bildning, enligt hvad man fann, då han en dag var
sin herre följaktig, när denne infann sig med några
rapporter hos sin kapten.

Då korpralen kom in och gjorde vanlig mili-tärisk
helsning, brast kaptenen ut i ett högt skratt,
ty vid tröskeln, bakom sin herre, stod Rapp på
bakfötterna i lika posityr, med högra framtassen vid
hufvudet. Hunden sag så utomordentligt löjlig ut med
sin vidunderliga koeffyr, att äfven hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free