Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ten bok, benämnd »Den ensamma och andra berättelser»,
undrade mycket hvem som kunde hafva skrifvit den
och rekommenderade den ifrigt att läsas af oss. Äfven
sedermera, och då jag ej kände någon synnerlig önskan
att personligen framträda för publiken, fortfor jag
för någon tid att skrifva, utan tillkännagifvande af
författarinnans namn.
Samtalet öfver hennes arbeten fortfor ännu en
stund. Fredrika Bremer uttalade sin ledsnad öfver att
»Presidentens döttrar» icke mera funnos i bokhandeln,
emedan drottning Josephine förgäfves sökt att få
ett exemplar deraf åt sin yngste sons gemål. Hon
yttrade slutligen:
- Jag tänker mycket på en ny upplaga af alla mina
arbeten; visst icke för det jag anser allt hvad jag
skrifvit vardt att bevaras, men emedan den kunde
tjena såsom en litterär krönika eller minnesteckning.
De tama, välfödda sparfvarne qvittra alltjemnt lika
muntert på det röda tegeltaket midt emot, hvilket,
sedan nu snön smält, ser ut på samma sätt som då
jag kom. Icke så den långa, tomma husväggen med sina
två, slutna fenster. Nu är den tjocka linnegardinen
innanför det ena borttaget, fenstret öppnadt, sol
och frisk luft få strömma in i det stora rummet,
der jag litet otydligt varseblir gjutformar, statyer
och byster.
Den förut stängda och meningslösa bostaden har numera
för oss blifvit en punkt af högt intresse. Der är den
utmärkte bildhuggaren Qvarnströms atelier. Detta vore
visserligen i ock för sig nog att gifva den betydelse,
men utom den beundran vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
