Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vifvor, samt på sistone äfven såkallade
»käringtänder», en gul trifolium eller lotus.
Späda nässlor säljas nu och af dem tillredes
en vårsoppa, simmig och spenatgrön, som ätes
med förlorade ägg. Vi åto vår första grönkål för
några dagar sedan, efter att tant Fredrika och jag
hade promenerat till en liten solig sluttning på
Skeppsholmen, der hon vet att marken först börjar
grönska. Vi hade verkligen också med oss hem några
små rödbruna blad och en Tussilago farfara åt Hanna.
Nu är dock allt helt annorlunda. Luften är varm och
ljuf; rödkindade, kraftfulla dalflickor, klädda i
sina egendomliga mössor, och med gula eller högröda
förkläden, ses i alla trädgårdar vid stadens tullar
gräfva i den nu upptinade, lätta mul-len, bland bjert
gröna krusbärsbuskar, l dag skiner solen varmt; tant
Fredrika, mamsell Octavia Carlén och jag hafva före
middagen gjort en vidsträckt promenad ända fram till
Observatorium och Sabbatsberg, en landtligt belägen
asyl för gamla och fattiga stackare.
I »Hemmet» af Fredrika Bremer, säger Evelina:
»Min familj tillhörde medelklassen och deri satte
vi alla vår stolthet. Vi nedblickade på adelns
prerogativer med en viss ömkan och ännu mera på de
lägre klassernas företag. Då någon publik festivitet
lockade hela verlden ut till Haga eller Djurgården,
var det en gifven sak, ifall vi alls foro ut, att vår
kalesch tog vägen åt Sabbatsberg eller någon annan,
lika ödslig plats, och vi prisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
