Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet. Fortsättning om Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
regementet lysande affärer. Pehr Thomasson har
skrifvit ett poem, kalladt »Grindgossen». Barnen
vid grindarne utgöra ett karakteristiskt drag i det
svenska landtlifvet.
Efter en glad och angenäm färd stannade våra tre
vagnar vid en qvarn, hvarifrån vi sågo Mälaren glittra
i solskenet litet längre bort, och till höger hade
vi en bergshöjd. Sedan vi öfver en bro passerat en
liten å, stego vi på en smal gångstig, som krökte sig
uppåt mellan björk och gran, och mösshöljda stenar,
till en gammal förfallen paviljong högst upp på
berget, hvarifrån utsigten öfver Mälaren och dess
skogiga stränder var skön. Här satte vi oss ned, bundo
kransar af gullvifvor, lekte med våra röda, ljufligt
doftande grankottar och lyssnade på bofinkens sång
i skogen, tills en af sällskapet yttrade en förmodan
att frukosten skulle smaka rätt godt; och knappt var
detta sagdt, förrän bud kom från Hilda att måltiden
var färdig.
Vid vår ankomst ner i en grönskande däld väntade
oss en glad öfverraskning; der, på den sluttande
gräsplanen, var en riklig frukost arrangerad, och
i händelse någon af mina läsare skulle småle vid
föreställningen om en med smak anordnad måltid i det
gröna, tager jag mig friheten att beskrifva den mera
omständligt. På ett bord, lånadt från mjölnarstugan,
låg en snöhvit duk; der hade kaffeservis, gräddskål
och sockerask sin plats, alltsammans prydt med
rosenröda grankottar på sina nyss-utslagna, ljusgröna
qvistar. Jag kan knappt beskrifva huru täck denna
dekorering var! Och nedanför på gräsmattan låg en
annan duk utbredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
