Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Midsommardagen och skilsmessor för kortare och längre tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
men med flit och omtanka förtjenade de sitt dagliga
bröd, som de med förnöjsamt sinne förtärde och sofvo
derefter lugnt och godt hela natten.
Efter någon tid dog en slägting till madam A. och
hon ärfde ett litet stenhus. Detta syntes vara en
stor lycka, men den omtanka och de bekymmer som
deraf blefvo en följd voro legio; hyresgäster kommo,
hyresgäster flyttade, somliga utan att betala sin
hyra; huset behöfde jemnt repareras; det blef en
ständig ångest för oaktsamhet med elden. Stackars
madam A. kunde icke längre sofva lugnt; hon steg upp
om nätterna och började gå af och an i rummet. Detta
väckte också madam B. en natt; hon sade dock intet,
men låg stilla i hopp om att åter somna.
Rätt som det var, stannade hennes vän, sag på henne
och yttrade med klagande röst:
- Ja, nog kan lion sofva! Finge hon ett stenhus så
skulle hon få se att det vore slut på sömnen!
- Och deraf kan du finna, min lilla Margret,
moraliserade tant Fredrika, natt ett stenhus är
ändå icke hela verlden».
Snart måste jag skiljas från min fryntliga, beskedliga
värdinna och hennes båda snälla gossar. Om några
dagar reser tant Fredrika härifrån, och hvart
hon fär, dit följer jag, så länge jag kommer att
dröja i Sverige. Vi resa först till Årsta, ett gods
som tillhört hennes föräldrar, samt derifrån till
Kolmordens bruk, der kalkstenen förarbetas till
spegelblänk, grön marmor och hvarest längtande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
