Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Årsta.
Lördagen den 9 Juli. - Jag har redan flera gånger
nämnt Årsta som ett gammalt slägtgods inom Bremerska
familjen. Det köptes af Fredrikas fär då han flyttade
öfver från Finland. Hon var då endast fyra år gammal,
har alltsedan med innerlig kärlek varit fästad dervid,
och nu äro både hon och jag för en liten tid bosatta
härstä-des.
Vi lemnade Stockholm i går med ångbåt och hade en
angenäm resa genom en del af skärgården, en vidsträckt
arkipelag af holmar och skär, bevuxna med barrträd
och björk, liksom Mälarens stränder. Då man färdas
derinom kan man knappt fatta möjligheten af att komma
ut i öppna sjön.
Efter tre timmars resa voro vi frammeo vid Dalarö,
der herr S - g, nuvarande egaren af Årsta, en högvext
herre med grått skägg, var oss till mötes med sin
beqväma, något gammalmodiga, täckta vagn, förspänd
med ett par vackra, svarta hästar.
Vi åkte igenom Dalarö, en liten badort på en klippig
strand vid en bassin af Östersjön, och midt emot,
på en landtunga, den raserade fästningen af samma
namn. I hela Dalarö finnas två stenhus; alla öfriga
äro af trä, små, nätta sommarhem*, dit stadsbor
gerna taga sin tillflykt under denna årstid. Det
har blifvit en verklig vurm att bygga schweit-ziska
chdlets vid vackra vikar af Mälaren och Saltsjön,
en följd af den lifliga ångbåtsfarten, som gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
