Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
älskade syster Agathas graf; den är omsorgsfullt
vårdad och planterad med rosenbuskar. Andra medlemmar
af familjen ligga äfven der och helt nära finns
en begrafningsplats för det forna prest-huset i
Österhanninge, familjen Bergfalk. Dessa båda slägter,
Bremer och Bergfalk, äro således nära förenade,
både under lifvet och i döden.
Stilla och obemärkt stannade min kära, gamla vän vid
de älskades graf, för att lyfta sin själ i bönen till
Gud. Länge derefter fick hon dock ej vara i fred,
ty på bänkar utanför kyrkogårdsporten sutto många
gamla män och qvinnor, som helsade henne hjertligt
välkommen till orten, och en yngre generation tittade
med undrande blickar på mamsell Bremer, som blifvit
ett så ryktbart fruntimmer. Hela hennes slägt hade
alltsedan den egde Arsta varit hedrad och älskad
för sin godhet mot folket och de fattiga. Skolhuset
der nere i sluttningen bakom kyrkan var en gåfva
af mamsell Agatha, och den hvita altarduken var ej
blott broderad af mamsell Fredrika och hennes systrar,
utan kantad med spetsar som de sjelfva knypplat. Andra
talade om huru kärt det var för församlingsboerna att
de lyckats skaffa kyrkan ett orgverk, tills mamsell
Fredrika kom igen till dem, och de tillade att Thora
M., skolmästarens dotter, spelade orgor riktigt bra,
fastän hon aldrig förr rört ett sådant instrument; ja,
ibland kunde det väl till och med hända att sjelfva
mamsell Therese uppe vid herregården, som var så
snäll i musiken, satte sig ned och spelade en psalm.
Jag väntar mig mycken glädje af att om sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
