Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
gom lyckades att tillvälla sig makten öfver en hop
gamla, skrämda qvinnor och en fånig gubbe i ett
gemensamt, trångt hem, gjorde ett så pinsamt intryck
på mamsell Bremer, att ganska säkert den galna Johanna
hädanefter för beständigt får stanna vid Conradsberg,
och hennes bräckliga offer i fattigstugan lemnas
i fred.
Innan det tjugu minuters långa uppehållet gått
till ända, hade vi åter intagit våra platser i
kyrkan. Församlingen var nu vida fåtaligare och
bestod förnämligast af föräldrar och anhöriga,
hvilka med ömt intresse följde nattvardsbarnens svar,
då nu kyrkoherden, långsamt gående fram och åter
inom altarringen, började göra dem frågor. I början
besvarades dessa blygt och med en viss tvekan, men
modet växte småningom och de ungas svar behagade
tant Fredrika mycket, icke blott för deras reda
och klara uppfattning, men äfven, och kanske mest,
emedan de afgåfvos i barnens egna ordalag, tydligen
sjelfständigt uttänkta af dem, - icke en blott död
bokstafslärdom.
Tiden framskred under detta förhör, dagrar och
skuggor sänkte sig vexelvis öfver den lilla kyrkan;
man var icke van att se den i eftermiddagens
belysning och ett mystiskt skimmer lade sig öfver
de unga nattvardsgästerna. Ett ståtligt monument
öfver Bjelkenstjernska ätten, som förmätet djerfts
inkräkta en del af choret ofvanför altaret, låg i
en djup skugga, medan de nedanför varande delarna af
byggnaden fylldes af det klaraste solljus.
Kyrkoherden började och slutade konfirmationen med
ett kärleksfullt tal, som af en fader till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
